Hur man gör sig av med ett besvärligt ombud.... eller inte.

Länsstyrelsen har återigen gjort ett märkligt "misstag" i just en av våra ärenden.

Göteborgs Katthjälp är ombud för en mindre Trap Neuter Return- koloni där katterna naturligtvis är kastrerade, vaccinerade, id-märkta mm och får mat, skydd och tillsyn. Vi blev ombud när personerna som sköter om kolonin inte längre orkade med länsstyrelsens överproportionerade intresse i kolonin. Trots att länsstyrelsen vid två olika tillfällen på plats konstaterat att katterna var i bra hull, att katterna hölls i en miljö som är anpassat till djurslaget, att katterna ges tillräckligt med foder och vatten, hade skydd mot värme och kyla och att katternas miljö i övrig var utan brister så väljer man ändå att fortsätta handlägga ärendet. Flera anställda roar sig med att skriva skrivelser där man meddelar att man har hittat ”brister”. När dessa sedan bemöts med ett yttrande från oss så har dock dessa ”brister” försvunnit i följande skrivelse för att bli ersatta med nya ”brister”.

Länsstyrelsen skickar i mars 2011 ett brev till föreståndaren för kolonin, med en kopia till oss som ombud, där man bland annat kräver att katterna ska vara hanterbara och att man annars kommer att ta åtgärder genom ett föreläggande. Naturligtvis är det ett fullständigt vansinnigt krav att katterna ska vara hanterbara. Hade det varit ”olagligt” att en förvildad katt är ohanterbar så ska det väl även föreläggas att de vilda djuren i våra djurparker, minkarna på minkfarmarna och de vilda djuren som hölls i fångenskap pga pågående rehabilitering ska vara hanterbara. Och vad skulle då konsekvensen vara av att detta krav av djurhållaren inte kan ”åtgärdas”? Att länsstyrelsen låter avliva dessa djur och åtalsanmäler djurhållarna för ”brottet” att ha ohanterbara djur?

Trots att länsstyrelsen vid 2 inspektioner inte har kunnat hitta brister som har direkt stöd i lagstiftning (se vår yttrande i ärendet som går att ladda ner här, för övrig innehåller det bland annat intressant läsning för den som vill veta mer om kattens förmåga att anpassa sig till kyla) så har länsstyrelsen beslutat att göra ett föreläggande. Nu är redan det faktum att ett föreläggande görs medan inga brister har kunnat styrkas med lagstöd ganska anmärkningsvärt. Men det blir ännu konstigare. Vi som ombud har inte fått ta del av föreläggandet som beslutades den 14 oktober 2011 och som skickades ut till kolonins föreståndare i slutet av oktober.

När vi mailar djurskyddsinspektör Ylva Wilck på länsstyrelsen med frågan om varför vi inte har fått ta del av föreläggandet och därmed ju inte heller kan överklaga det så svarar hon att ”Länsstyrelsen saknar fullmakt avseende att du är ombud”.

Trots att kolonins föreståndare den 17 juni via e-mail meddelar länsstyrelsen att Göteborgs Katthjälp ska vara ombud i ärendet, att länsstyrelsen sen själv i skrivelserna till föreståndaren och oss betecknar oss som ombud och att vi undertecknar våra skrivelser i ärendet som ombud för koloniföreståndaren så har man nu helt plötsligt bestämt att vi inte längre är ombud. Enligt djurskyddsinspektör Ylva Wilck är det juristerna på länsstyrelsen som har bestämt detta. Hon kan dock inte förklara varför. Hon kan inte heller förklara varför detta beslut inte har kommunicerats med oss eller koloniföreståndaren. Det kan vi dock förklara:

Det är helt uppenbart att länsstyrelsen med flit har underlåtit att delge oss att man anser att vi inte längre skulle vara ombud (av vilken anledning det nu må vara). Länsstyrelsen har velat låta föreläggandet vinna "laga kraft" vilket det görs om det inte överklagas. Koloniföreståndaren har varit tydlig med att hon inte mäktar med att bemöta länsstyrelsen, vilket även antecknas i föreläggandet. Det är ju alltid värt ett försök, om man på ett legalt sätt inte lyckas med att tvinga igenom sina personliga åsikter, att då låta ombudet "gå upp i rök".

När vi återigen skickar ett mail till Ylva Wilck där vi vill veta vilka juristerna är som har kommit på idén om att vi ej längre är ombud samt varför vi ej har blivit informerade om detta så fick vi som svar att ”Länsstyrelsen anser dig vara ombud”. 

Från att ha varit ombud så blev vi i det tysta avpolletterade som ombud för att sedan, efter att vi själva upptäckte avpolletteringen, ånyo bli installerade som ombud.

Föreläggandets överklagningstid har nu förlängts. Så kan det gå.

Från att vara ombud till att inte vara ombud till att var ombud igen, över natten dessutom.

Allt är bara missuppfattningar!

Efter inslaget i Västnytt om de förvildade katterna i Backa så skickade enhetschefen på länsstyrelsen, Robert ter Horst, ett mail där han trodde sig kunna redogöra för hur allt bara var missuppfattningar från vår sida. Läs chefens olika delar av mailet och kommentarerna han fick på hans försök att låta oss att framstå som naiva och okunniga.

-------- Ursprungligt meddelande --------

Ämne:	Re: Angående reportaget Västnytt
Datum:	Thu, 06 Oct 2011 13:58:04 +0200
Från:	Göteborgs Katthjälp
Till:	ter Horst Robert <Robert.ter.Horst@lansstyrelsen.se>

Hej Robert!

Förlåt att mitt svar till dig har dröjt. Jag har klistrat in de olika delarna av ditt mail här nedan i blått och kommenterar dessa i svart. Bilagorna jag hänvisar till kommer delvis från en ickeoffentlig blogg där jag m fl har samlat några, vad vi anser, märkvärdiga fall.

Ter Horst:
Djurskyddslagstiftningen
Alla våra åtgärder ska ha stöd i djurskyddslagstiftningen. Ibland behöver även vi ha tolkningshjälp och då är det Jordbruksverket som central ansvarig myndighet den som har tolkningsföreträde. Jordbruksverket har bedömd att en strikt TNR-metod inte är förenligt med den svenska djurskyddslagstiftningen. Det krävs även en så kallat ”manegements del”. Till exempel, att djur ska kunna tas om hand av sin ägare/skötare ifall de blir sjuka, få tillgång till uppvärmd liggplats, mat, vatten och tillsyn. Enligt djurskyddslagen kan även ett § 16
tillstånd krävas i vissa fall.


Katthjälpen:
Jordbruksverket har yttrat att det inte finns hinder att jobba med TNR i Sverige så länge man följer djurskyddslagens krav, dvs att man lägger till det du kallar ”managements del”, dvs tillsyn, mat, skydd, vård vid sjukdom etc. Det är precis så vi jobbar och det vet ni också. Dessutom så är det i första hand i förarbetena till djurskyddslagen där man söker tolkning av hur djurskyddslagen ska tillämpas, inte Jordbruksverket. Att på ett seriöst sätt bedriva TNR är inte samma sak som att kastrera katterna och sedan lämna dem åt sitt öde, eller att skjuta några katter och lämna kvar de kvarvarande katterna i samma okontrollerade omständigheter där de fortsätter föröka sig.

Det finns exempel på yrkesmässigt djurhållning där djurskyddslagens basala krav om naturligt beteende och hållning av djur på ett sätt som främjar deras hälsa helt klart inte uppfylls. Ingen kan på allvar hävda att t ex minkuppfödning eller uppfödning av slaktkycklingar uppfyller de ovanstående kraven. Hur ställer sig länsstyrelsen till dessa former av djurhållning? Har ni någonsin begärt att Jordbruksverket skulle yttra sig i ett
ärende där minkar sitter instängda i små trådburar och där ni undrar om dessa djur verkligen lever i en djurmiljö som främjar deras hälsa eller om de kan utföra de för dessa djur naturliga beteenden?

I Göteborgs Fria tidning kunde man för några veckor sedan läsa att en av ”dina” inspektörer tyckte att det inte var problematiskt att det fanns skadade och döda minkar hos en viss minkuppfödare i Västra Götaland. (Enligt tidningen var det antecknat i handlingarna att det fanns döda och skadade minkar på farmen). Hon menade att anläggningen sköts bra och att inga åtgärder behövde tas för de skadade minkarna. Hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än  minkuppfödningen, där djur i hela sitt korta eländiga liv sitter instängda i små burar och där det för länsstyrelsen dessutom är acceptabelt att det finns skadade djur i besättningen utan dessa får veterinärvård?

I ett fall där en katt ramlade ner från femte våningen och där grannen larmade länsstyrelsen då ägaren inte hade för avsikt att ta katten till veterinär, trots att den var svårt skadad, vände länsstyrelsen i dörren efter att ha antecknat att katten utsattes för svåra plågor. Ägaren yttrade även till inspektörerna att man inte hade för avsikt att ta katten till veterinär då katten skulle ”självläka”.
I ett annat fall anmäldes det att katter satt instängda i en sommarstuga och att det inte bodde kvar någon i stugan. Denna anmälan utreddes inte överhuvudtaget. (Se bilaga 6, länk till blogginlägg)

Jag undrar igen, hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än en katt som är svårt skadad och inte får veterinärvård eller katter som sitter instängda i en sommarstuga utan tillsyn?

Angående stöd i lagstiftning
Det du skriver om att era åtgärder ska ha stöd i lagstiftningen håller jag fulltständigt med om! Problemet är dock att länsstyrelsen, av någon anledning har valt att ställa krav på våra TNR kolonier (och även i andra ärenden med skygga katter) som går utöver det som krävs i djurskyddslagen. När vi sedan i skrivelser påpekar att dessa krav inte kan ställas så plockas vissa av dessa krav bort och ersätts med andra i nästa beslut, utan att det kommuniceras att vissa krav har plockats bort och av vilken anledning, vilket inte är förenligt med förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna.

Bland annat följande krav har ställts utan att det finns något lagstöd:
- Krav på att katter ska vara hanterbara har både angetts som ett krav i ärenden hos oss och andra personer/föreningar. Till exempel så skrivs det i en kontrollrapport: ”För att tillräcklig tillsyn ska kunna utföras ska katta hanteras.” Ordet hanteras skrivs i feta bokstäver. (Se t ex bilaga 9, länk till blogginlägg).
- Krav på journalföring. Länsstyrelsen har tidigare i ett ärende från oss antecknat som brist att det inte fördes journaler över katterna. För det första stämmer detta inte, det förs journaler över katterna. Sedan finns det inga lagkrav på att det ska föras journaler för katthållning.
- Krav på tillstånd till en koloni som utgörs av färre än 10 katter. Det behövs inget tillstånd för hållande av katt där antalet katterna är färre än 10.

Ter Horst:
Omhändertagande, inte avskjutning
Vi beslutar alltid i första hand om att omhänderta djur och därefter sälja/omplacera dessa.  Det är polisen som verkställer beslutet. När polisen inte har möjlighet att ge djuren ett bra hem så återstår enbart avlivning. Avlivning görs även av djur som är mycket sjuka och är en bedömning från fall till fall. Vi anser alltså inte att förvildade katter enbart ska skjutas vilket ibland framstås i debatten.

Katthjälpen:
Länsstyrelsen skriver i sin kattpolicy att katter ”som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade ska avlivas redan på plats”. Länsstyrelsen tar med andra ord redan innan katterna har blivit fysiskt omhändertagna ett beslut enligt 34 § djurskyddslagen om att katterna ska avlivas på plats, utan att deras medicinska och mentala status har bedömts av en veterinär. Christina Lindgren från enheten för sällskapsdjur på Jordbruksverket, uppger den 9 augusti 2011 på frågan om vem ska bedöma djurets medicinska och mentala status när det gäller djur som är föremål i ett beslut om omhändertagande, följande: ”När det gäller den medicinska statusen bör det vara en veterinär som gör bedömningen.”

Policyn har resulterat i att Länsstyrelsen handlägger de flesta ärenden med hemlösa katter på ett mycket generaliserat sätt vilket medför olika problem, både i djurskydds- och förvaltningsteknisk bemärkelse, vilket vi har anfört i en utförlig skrivelse som även undertecknades av en del andra verksamheter. Skrivelsen bifogat som bilaga nr 11, se blogginlägg här.


Även om ett beslut i teori kallas för ”beslut om omhändertagande” så innebär det i praktiken för skygga och förvildade katter att de avlivas på plats. I beslutet nämns dessutom oftast enbart avlivning som möjlighet så att polisen inte har något annat val än att utföra avlivningsbeslutet, även om det skulle finnas andra lösningar.
I ett ärende där länsstyrelsen har satt upp en annons angående en katthona med 3 ungar, visas katten på en bild där hon befinner sig i inomhusmiljö och ser ganska lugn ut. Se bilaga 12, länk till blogginlägg Trots det fattas det ett beslut om att honkatten och hennes ungar ska skjutas av Skyddsjakt i Väst. Inte ens när kvinnan som matar katten erbjuder sig att ta hand om katterna kan länsstyrelsen tänka sig ändra sitt beslut.

Det är dessutom ganska missvisande att i annonsen skriva att länsstyrelsen kommer att ”omhänderta” katterna. Synonym för ordet omhänderta är ”ta hand om, ta vård om, vårda, sköta om”. Att omhänderta är inte ett synonym för ”att skjuta ihjäl”. Hade man i annonsen skrivit att katterna skulle skjutas ihjäl så hade ni garanterat fått en och annan att reagera.

Ter Horst:
Övrig lagstiftning
Här tänker jag förstås först och främst på grundlagarna och förvaltningslagen. Här beskrivs även krav handläggning, prioritering av ärendena och kostnadseffektivitet. Det kan kännas konstigt eller oviktigt när vi pratar om djur och hur de har det, men det är en del av den realiteten vi jobbar med.

Katthjälpen
Jag tycker inte alls det är konstigt att du tar upp dessa saker, det glädjer mig att du gör det. Då jag är väl insatt i förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så måste jag tyvärr konstatera att  handläggningen av de ärenden som har kommit till min kännedom oftast visar en stor avsaknad av de förvaltningsrättsliga principerna.

Jag nämner några förebilder som är tagna från de bifogade bilagorna.

• Åsa Rydén tar emot en anmälan (på en söndag?) och handlägger den trots att hon är uppenbart jävig. Se Bilaga 1, länk till blogginlägg. Inte minst så präglas handläggningen av ärendet starkt av hennes personliga åsikter om skygga katter. Detta är ett brott mot förvaltningslagen och bryter mot objektivitetsprincipen och legalitetsprincipen.
• Ingrid Rigstedt tvingar med hot om föreläggande förenad med vite att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de kattägare som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter. I ett mail som hon skickar till djurhållaren skriver hon: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.” (Se bilaga 10, länk till blogginlägg) Förutom att det är ett brott mot grundlagarna att tvinga någon att yttra sig så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs. Vidare så bryter Rigstedt mot förvaltningslagens legalitets- och proportionalitetsprinciperna.
• Göteborgs Katthjälp får av Ylva Wilck en skriftlig uppmaning om att inkomma med personuppgifter vad gäller människor som tar hand om kastrerade, förvildade katter. I en skrivelse till henne förklarar vi att förfarandet att tilltvinga sig uppgifter som inte behövs för kontrollen och därmed ligger utanför vad saken gäller, är ett brott mot Sveriges grundlagar och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Wilcks uppträdande innebär även att hon åsidosätter legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• inkommen anmälan om katter instängda i sommarstuga utreds inte, se bilaga 6, se blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan om skadad katt utreds inte, se bilaga 7, länk till blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan på Fågelcentralen utreds inte, den läggs ner av dig högst personligen, se bilaga 3. Länk till blogginlägg 1 och blogginlägg 2. Innebär brott mot förvaltningslagens legalitetsprincip och objektivitetsprincip.
• i kontrollrapporter ställda krav plockas bort utan kommunicering. Ev. brott mot Förvaltningslagens krav om rättssäkerhet?
• ärenden som inte längre är aktuella för handläggning blir inte formellt nedlagda. Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt.
• bristfri djurhållning följs upp med extra offentlig kontroll som får betalas av djurägaren (se bilaga 9 & 10, länk till relaterat blogginlägg 1 och 2) Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt och åsidosättande av legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• man tar betalt för en första kontroll efter inkommen anmälan trots att länsstyrelsens hemsida informerar om att så inte sker. Brott mot Förvaltningslagens krav om myndigheternas serviceskyldighet.

Det som nämns ovan är bara några förebilder av vad som har kommit till min kännedom. Jag antar att det finns många fler ärenden där handläggningen är bristfällig. Jag tror att om man skulle granska  djurskyddskontrollen i Västra Götaland genom en internrevision, så som man gjorde i Skåne, att man då precis som i Skåne, som har fått en lång rad med rekommendationer, skulle få rekommendationen att utbilda personalen bland annat vad gäller de förvaltningsrättsliga principerna. Rättssäkerhet är ju en av de viktigaste
grundpelarna vi har i vårt samhälle.

Ter Horst:
Arbetsmiljö
Det som oroar mig för närvarande är det ibland hårda språket som mina djurskyddskontrollanter konfronteras med ute i fält eller hur de hängs ut på vissa hemsidor Med all respekt för yttrandefriheten och vår offentlighetsprincip, så finns det gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med. Jag vet att jag nu sticker ut hakan, men jag skriver detta eftersom jag gärna vill göra dig medveten om vad det innebär för en djurskyddskontrollant att vara uthängt på Facebook, eller att det startas ett upprop som gör att arbetsbelastningen ökar enormt. Som jag nämnde tidigare, så uppfattar jag att vi jobbar för samma sak. Jag hoppas därför att du också anser att vi behöver lägga vår djurskyddskontrolltid där det mest behövs.

Katthjälpen:
Djurskyddsinspektörer utför ett offentligt arbete som betalas av oss skattebetalare, och borde därmed tålas att granskas. Så vitt jag känner till har vi inte på något sätt varit osakliga med att uppmärksamma visa ärenden i media. Vi har påpekat de juridiska och etiska fel som vi anser att länsstyrelsen begår, utan att på ett  personligt plan trakassera de inblandade tjänstemän. Att folk sedan vill uttrycka sin upprördhet över hur visa ärenden har skötts, vilket naturligtvis ska ske utan hot o.d., är tack och lov en frihet i Sverige. Hade man i handläggning av ärendena dels använt sig av åtgärder som har stöd i lagstiftningen och tagit hänsyn till förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så hade i alla fall en del av ärendena kunnat läggas ner ganska omgående, ibland redan efterförsta kontrollen, vilket  ju eftertraktas av Förvaltningslagens § 7. Med hänsyn till att så inte görs kan jag inte annat än konstatera att man VILL fortsätta lägga tid på vissa ärenden, utan att det finns lagstöd till det, istället för att lägga ”djurskyddskontrolltiden där det mest
behövs” så som du anger.

Samtidigt som du anför att det är problematiskt att tjänstemän i sin offentliga yrkesroll blir ifrågasatta och anger att det finns ”gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med” så utsätts vi på Göteborgs Katthjälp och andra som jobbar med hemlösa katter ständigt för länsstyrelsens överproportionerade intresse i vårt arbete. Även för oss finns det gränser för vad vi orkar med vad gäller tjänstemän som missbrukar sin position och bryter mot de förvaltningsrättsliga principer för att få igenom deras egen/länsstyrelsens synpunkter på hur
Sveriges hemlösa katter ska tas omhand. Som Hans Borgvall sa angående TNR kolonin i                , vid en kontroll hemma hos mig: ”Vi är beredda att ta upp detta till högsta domstol.”

På tal om kostnadseffektivitet, är det verkligen där länsstyrelsen ska lägga sina resurser och skattebetalarnas pengar? På en stabil koloni med friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade katter som får mat, skydd och tillsyn medan skyddsjägarna efter era beslut om avlivning skjuter mammor och kattungar och lämnar kvar resten av kattkolonin utan någon som helst hjälp?

Ter Horst:
Tjänstemannarollen
Tolkar jag dig rätt i att du ibland anser att det är visa personliga ställningstagande som ligger bakom yttrande eller beslut? Är så fallet vill jag lugna dig. Mina djurskyddskontrollanter representerar myndigheten och det är den som beslutar. Det vill säga aldrig enstaka personer.

Katthjälpen:
Även om en tjänsteman representerar en myndighet så är denna tjänsteman fortfarande en människa med egna åsikter. Hur gärna man än vill så går det nog aldrig att koppla bort ens egna åsikter helt och hållet. Vad gäller handläggning av ärenden om TNR kolonier eller skygga/förvildade katter är det dock mer än uppenbart att dessa mer än på ett normalt sätt, präglas av visa inspektörers personliga åsikter om TNR och skygga katter. Det är absolut så att vissa inspektörer har en mycket negativt inställning till TNR och rehabilitering av skygga
katter och denna inställning resulterar i att dem inte kan handlägga ärendena på ett opartiskt sätt. Bara det faktum att Åsa Rydén, som är stor motståndare till TNR metoden och rehabilitering av skygga katter, är den som har varit föredragande för länsstyrelsens kattpolicy talar sitt tydliga språk. Det är inte  myndighetsapparaten som beslutar, det är de tjänstemän som förestår myndigheten som tar besluten.

Som nämns tidigare så händer det jämt att vissa inspektörer ställer krav utan att det finns stöd i lagstiftning. Bara det faktum att detta sker visar att man inte handlägger ärendena på ett oberoende sätt men att man istället vill driva igenom sina egna åsikter och hittar på krav utan lagstöd.

Vidare så har Åsa Rydén vid minst ett tillfälle i hennes yrkesroll uttalat sig mycket nedlåtande om mig och TNR metoden, se mail i bilaga nr. 2, länk till blogginlägg. Då jag har kontakt med några styrelsemedlemmar hos Göteborgs Djurskyddsförening så vet jag även att hon som styrelsemedlem i denna förening med jämna mellanrum spyr sin galla över mig och TNR metoden. Hon mailar dessutom runt information som kommer till hennes kännedom genom hennes anställning som djurskyddskontrollant, till styrelsemedlemmarna. Se bilaga 13, länk till blogginlägg. (Mailet innehåller en del osanningar.)

I ett av våra ärenden så antecknar hon lögn efter lögn i ärendet (se bilaga 8, länk till blogginlägg), som ju förblir oemotsagda och då framstår som sanningen då man som part i princip inte vet vad som antecknas om man inte begär att få ta del av anteckningarna.

Jag tycker att du som är ansvarig för verksamheten och för hur personalen utför sina uppdrag borde fundera på om vissa av kontrollanterna verkligen har den kunskap och attityd som behövs för att kunna jobba som tjänsteman, vilket är ett arbete som kräver stort ansvarstagande.

Ter Horst:
Sammanvägd bedömning
Kastrering är en viktig del av lösning, att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Den behöver enligt djurskyddslagen dessutom kompletteras med andra åtgärder. Sjuka djur ska alltid erbjudas vård och behandling. Jag hoppas att du och jag är överens i att när detta av olika anledningar inte är möjligt då återstår tyvärr enbart avlivning.

Katthjälpen:
Det är underförstått att sjuka djur alltid ska erbjudas vård och behandling. Länsstyrelsen verkar dock själv inte anse det vara fallet när det gäller minkar eller katter som ramlar ner från femte våningen och där ägarna inte har för avsikt att ordna veterinärvård. Alla våra TNR katter som behöver vård får det. Då förvildade katter är svåra att hantera är det inte sällan så att sjuka eller skadade förvildade katter avlivas då långvarig veterinärbehandling av dessa katter inte är förenbart med en god djurvälfärd. Dock är det oftast just när kolonierna är okontrollerade (dvs okastrerade och icke-vaccinerade) att det finns katter som är svårt sjuka
eller skadade och där avlivning är det enda alternativet. Som många studier har visat så har katter som lever i kontrollerade TNR kolonier en lika bra hälsa som ”vanliga” katter och lever de lika länge, i motsats till katterna som lever i okontrollerade kolonier.

Du skriver att kastrering är en viktig del av lösningen att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Jag utgår ifrån att du då inte enbart menar kastrering av katter som har en ägare men även kastrering av just de förvildade katterna som finns idag.

Mvh,
Miranda Oude Tanke
Göteborgs Katthjälp

Nytt handläggningsrekord med som resultat ihjälskjutna kattungar

En rekordsnabb handläggning av ett nytt ärende om övergivna katter i Backa. Inom ett dygn lyckas länsstyrelsen att ta emot en anmälan, utreda om katterna är övergivna, efterlysa en eventuell ägare, säkerställa om det även finns kattungar och dräktiga eller digivande honor inblandade innan ett beslut ska tas, ta ett beslut om ”omhändertagande”, skicka en begäran om verkställighet av beslutet till Polisen och avsluta ärendet!  Naturligtvis slutade denna aktion i att kattungarna fick ett skott i pannan av Skyddsjakt i Väst.

Några av kattungar som dödades av Skyddsjakt i Väst, efter länsstyrelsens beslut. Bilden kommer från länsstyrelsens handlingar i ärendet.

Hur ett 30 år gammalt ärende plötsligt blir akut

Ur Göteborgs Katthjälps medlemstidning, sommar 2011:

Göteborgs Posten publicerade den 5 juli en liten artikel om att det skulle skjutas katter i Hisings Backa.  I GP:s nätupplaga i samma ämne kommenterar Hans Borgvall att Länsstyrelsen anser att avskjutning är nödvändig då det skulle handla om ”en akut situation”.  Enligt Borgvall så är ambitionen "att så många som möjligt ska omplaceras."

Denna s.k. akuta situation har nu pågått i snart 30 år. I alla dessa år har det funnits hemlösa och förvildade katter i Backa. Kommunen och länsstyrelsen har i alla dessa år hänvisat människor som ville att dessa katter skulle få hjälp till fastighetsägaren Poseidon. Poseidon har i sin tur i alla år använt sig av avlivning av en del av katterna medan resten kunde fortsätta föröka sig. 

Halvvägs in i juni 2011 kommer Göteborgs Katthjälp och Poseidon fram till att man ska prova en annan metod: Trap Neuter Return (TNR). Metoden utgår ifrån att samtliga hemlösa katter i ett visst område fångas in, att de tama omplaceras till goda hem och att de förvildade katterna blir kastrerade och vaccinerade för att sedan bli utsläppta i sin miljö där de dagligen ska få mat, skydd och tillsyn, utan att kunna föröka sig. Metoden är human och långsiktig, är utförligt dokumenterad i vetenskapliga studier och används världen över, även av myndigheter. Samtidigt som man respekterar de förvildade katternas liv så är det även för de kringboende en fördel att ha några katter i området som håller ner antalet möss på ett naturligt sätt.

Trots att Jordbruksverket, som är den centrala myndighet som styr över Länsstyrelsens djurskyddsarbete, har yttrat att metoden är fullt lagligt även i Sverige så har Länsstyrelsen i Västra Götaland inte gjort det till en hemlighet att man är en stor motståndare till metoden. Man är inte bara motståndare på papper, man lägger en hel del tid på att försöka komma åt kontrollerade kolonier med friska, kastrerade och vaccinerade katter som har tillgång mat och skydd. Samtidigt finns det en hel del ärenden där djur far verkligen illa och som får vänta på handläggning, ibland i månader eller t.o.m. år.

Så fort Länsstyrelsen fick reda på att Poseidon skulle börja jobba med TNR har man inom ett dygn lyckats handlägga en anmälan som resulterade i att djurskyddskontrollanten Ylva Wilck, tillsammans med enhetschef Jenny Karlsson fattar ett beslut om avling av två kullar med små kattungar. Detta ska ske genom avskjutning som ska utföras jägaren Johan Algotsson av Skyddsjakt i Väst, som har en stark anknytning till Länsstyrelsen. Ur handlingarna i ärendet framgår att kattmammorna (och alla andra vuxna katter) ska få vara kvar. I beslutet om avlivning nämner Wilck att det ”sedan tidigare är ett känt problem att förvildade katter håller till i detta område” och att ”kattungarna hade infekterade ögon och nosar.” Kattungarna uppges vara 6-7 veckor gamla.

Hur var det nu enligt Borgvall, så många som möjligt ska omplaceras?

När jag ringer jägaren så uppger han att han redan har ”plockat in” kattungarna. För honkatterna som plötsligt går miste om alla sina ungar betyder detta att de kommer att utveckla mjölkstockning, ett mycket smärtsamt tillstånd som kan leda till döden.  

Det som alltså har hänt är att Länsstyrelsen, som ska se till att djurskyddslagen efterlevs och som ska ingripa om inte så sker, tar ett beslut som resulterar i att djur blir utsatta för stort lidande. Länsstyrelsen och även Skyddsjakt i Väst bryter mot djurskyddslagen och gör sig antagligen även skyldiga till djurplågeri då man medvetet utsätter djur för både psykiskt och fysiskt lidande.

Dessutom så lämnar Länsstyrelsen i beslutet ingen annan möjlighet att ”ta hand” om ungarna annat än genom avlivning. Kattungar på 6-7 veckor är fullt socialiseringsbara och kattsnuva är en sjukdom som är enkelt att behandla.

Länsstyrelsens djurskyddsarbete koncentrerar sig återigen på kortsiktiga lösningar genom åtgärder som inte har något vetenskapligt stöd och som rentav utsätter djur för lidande, samtidigt som man aktivt saboterar lagliga, humana och långsiktiga lösningar.  Att man som djurskyddskontrollant, som är ett yrke som betalas av oss skattebetalare, har en egen agenda som resulterar i att man medvetet plågar djur är något som inte bara djurvänner borde vara upprörda över.

Miranda Oude Tanke
Styrelsemedlem Göteborgs Katthjälp

Tillstånd för förvaring och utfodring av katter finns, tillstånd för hållande saknas

Idag kom kontrollrapporten från inspektionen som gjordes den 24 mars 2011 hos Göteborgs Katthjälp. Då man inte har kunnat notera några brister i själva djurhållningen har man kommit fram till följande:

- "Tillstånd för hållande av katt saknas."
Vi har tillstånd för förvaring och utfodring men inte för hållande av katter. Då kraven för både utfodring och förvaring, och hållande är densamma är denna brist av ren formell karaktär.

- "Skydd för fönster saknades delvis i byssjan."
Enligt Föreskrifterna för hållande av hund säger att ”i hund- och kattstallar samt rastgårdar ska fönster, elektriska ledningar, element, belysningsanordningar samt annan inredning som kan utgöra skaderisk och som djuren kan nå, vara försedda med lämpliga skydd eller vara utförda så att skaderisk inte föreligger. ”
Enligt föreskrifternas definitioner anses ett kattstall vara "en byggnad med boxar för katter". I kontrollrapporten antecknas att det ” inte fanns några separata kattboxar" på anläggningen.

Enligt kontrollrapporten kommer "Länsstyrelsen att göra en uppföljande kontroll av ovanstående brister". Man förklarar vidare att man vid denna kontroll kommer att ta en avgift som ska betalas av Göteborgs Katthjälp. Det är alltså meningen att Göteborgs Katthjälp ska betala för en uppföljande kontroll av dels en brist som är av formell karaktär och som därmed inte kan kontrolleras med en inspektion på anläggningen och dels en brist som inte har stöd i lagen (och som, skulle det finnas lagstöd till det, är av ganska oväsentligt betydelse för djurens välmående).

Vidare så anser länsstyrelsen sig i samma kontrollrapport, som gäller "djurhållningen i Göteborgs kommun på                                  " och som utfördes ”med anledning av riktad normalkontroll på djurhållningen”  kunna begära ut uppgifter om TNR kolonier som sköts av privatpersoner:

"Det har kommit till länsstyrelsens kännedom att Göteborgs Katthjälp bedriver/har bedrivit TNR kolonier. Länsstyrelsen har fått vetskap om TNR kolonier på följande platser:                 ,                                        ,                                                       samt vid                                         .

Länsstyrelsen begär härmed in uppgifter från Göteborgs Katthjälp avseende organisationens funktion i ovannämnda kolonier, om det finns ytterligare kolonier som Göteborgs Katthjälp eller dess medlemmar sköter om samt vem som är djurhållare för dessa. Uppgifterna skickas till Veterinär- och djurskyddsenheten, Länsstyrelsen Västra Götalands Län, 403 40 Göteborg, senast den 7 april 2001"

Göteborgs Katthjälp hjälper privatpersoner att kastrera katter som dessa personer sedan tar hand om. Varför Länsstyrelsen i samband med en normalkontroll av ordförandens djurhållning anser sig behöva ha uppgifterna till dessa personer är helt oförståelig och även olaglig. Det finns många djurskyddsföreningar som hjälper privatpersoner med att få katter kastrerade. Så vid vi vet är det inget brott att göra så.

"Göteborgs Katthjälp är involverad i TNR koloni "                      " och har inkommit med en skrivelse i ärendet. Länsstyrelsen  har alltjämt inte fastställd vem som är djurhållare för kolonin.                            uppgav i samband med kontrollen att hon inte anser det vara viktigt vem som är ansvarig djurhållare". 

Naturligtvis har vi aldrig sagt att det inte är viktigt vem som är ansvarig djurhållare. När inspektör Ylva Wilck frågade oss vem som har ägaransvaret för denna koloni så svarade vi att vi inte är den som ska eller vill bedöma det, och att vi hade skickat in en skrivelse med fakta som länsstyrelsen kan ta hänsyn till för att bedöma vem som har djurägaransvaret, OM de nu tyckte det är så viktigt när det gäller en djurhållning där de enbart har kunnat konstatera "brister" som inte har någon stöd i lagstiftningen. Vi har sedan tidigare upplyst länsstyrelsen om att samtliga involverade hjälps åt vad gäller att ta hand om katterna. Huvudsaken är naturligtvis att länsstyrelsen borde ha bättre för sig än att fortsätta handlägga ett ärende som egentligen borde ha avslutats efter första inspektion.

Länsstyrelsen hittar på brister utan lagstöd

Medan katterna och matte njuter av solen har länsstyrelsen fullt upp med att mäta upp kattkojorna. Kattkojor till utekatter behöver enligt lag dock inte uppfylla en vis storlek...
Bilder: Länsstyrelsen

Den 5 oktober 2010 gjorde djurskyddsinspektörerna Ylva Wilck och Åsa Rydén en inspektion av "TNR koloni nr1". En anonym anmälan hade kommit in att det fanns katter vid denna fastighet som var sjuka och att det föddes kattungar.

Enligt kontrollrapporten från den 19 oktober har man kunnat fastställa att "katterna var i bra hull, att fodret är lämplig för just utfodring av katt, att djuren har fri tillgång till rent dricksvatten, att förvaringsutrymmen hålls tillfredsställande rena,  att djuren har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla  och att djurens miljö i övrigt var utan anmärkningar. Samtliga katterna är kastrerade, vaccinerade och id-märkta. Inga kattungar har funnits på platsen de senaste 3 åren."

Enligt kontrollrapporten fanns det dock 3 brister:

- Göteborgs Katthjälp saknar tillstånd för hållande av katt
- Journal för tillsyn saknas samt att man inte kan anse att en godtagbar tillsyn kan göras på ohanterbara katter
- Liggutrymmen i kojorna bedöms ej tillräckligt för 9 st katter, de ska ha tillgång till  separata utrymmen

Länsstyrelsen har dock inget som helst lagstöd för dessa påstådda brister:

Tillstånd för hållande av katt enligt § 16 Djurskyddslagen gäller hållande av 10 eller fler katter äldre än 12 månader. Länsstyrelsen konstaterar i rapporten själv att kolonin består utav 9 katter, vilket ju betyder att ingen tillstånd behövs.

Det finns ingen aktuell lagstiftning som stadgar om ”journal för tillsyn” e.d. vad gäller katter. Av den anledning finns det inget skäl att notera en avsaknad av en sådan journalföring som en brist. Samtidigt kan vi dock upplysa om att det förs journaler över samtliga katter inom denna koloni, både hos veterinärkliniken som tar emot våra katter och även hos Göteborgs Katthjälp, där samma journaler finns med tillägg av information om katternas ”väl och ve”.

Djurskyddslagen innehåller inget uttalat krav på att djur ska vara hanterbara. Inte heller förarbetena talar för att djur ska vara hanterbara för att kunna uppfylla tillsynskravet.

Vad gäller kojornas storlek så är paragraferna som länsstyrelsen tar stöd av är riktade till katter som hölls inomhus, i rastgård eller i utrymmen för permanent katthållning och som av dessa anledningar har begränsade möjligheter att själv välja en liggplats där de kan vara ensamma om inte detta ordnas av djurhållaren. Inga av länsstyrelsens uppgivna paragrafer stadgar något om minimåtten för kojor till katter som hålls utomhus.

För ett mer uttömmande svar, läs hela skrivelsen som skickades in till länsstyrelsen mht denna kontroll.

Istället för att avsluta ärendet fortsätter länsstyrelsen att lägga mer resurser på denna koloni, som uppfyller lagens krav och där länsstyrelsen själv inte har kunnat hitta några brister som kan stödjas med lagstiftning.

Den som gör Länsstyrelsens jobb ska betala

September 2010 får länsstyrelsen in en anmälan om en övergiven kattmamma med ungar som lever farligt i ett tungt trafikerat område mitt i Göteborg. Katterna uppfattas inte som ”vildkatter” utan anmälaren tror att det handlar om en bortsprungen eller dumpad social katt som har blivit skygg med tiden.

En månad efter att anmälan inkom åker två djurskyddskontrollanter, Åsa Rydén och Sofie Larsson, ut för kontroll. Vid samtal med anmälaren framkommer det att katterna redan hade fångats in av någon kattförening. Djurskyddsinspektör Sofie Larsson startar samma dag ett frenetiskt runtringande blanda kända ”katthjälpare” i Göteborg, tills den ”skyldige” hittas, vi kallar honom här för Erik.

Det är märkligt att man i ärenden där folk får djurförbud inte bryr sig om var (de oftast vanvårdade) djur som man uppmanar att djurhållaren ska göra sig av med inom en viss tid har tagit vägen men att man här lägger så mycket krut på att hitta "gärningsmannen".

Erik hade redan fångat in kattungarna och när Sofie Larsson ringer är han precis på väg att hämta honkatten från djurkliniken som har kastrerat henne och som har gett henne en hälsokontroll. Erik berättar att veterinären bedömde katten vara i fint skick. Sofie Larsson åker tillsammans med djurskyddsinspektör Ylva Wilck, direkt därefter ut till Erik ”för att bedöma om den infångade honan var skygg.”  Det antecknas även att ”Även de två yngre infångade katterna kommer följas upp av Länsstyrelsen för bedömning av deras situation i jour- och/eller omplaceringshemmen.”

I december 2010 gör länsstyrelsen en ny kontroll hemma hos Erik som anges vara ”en uppföljning av den herrelösa honkatt som Erik fångat in”. Enligt kontrollrapporten var rummets fönster ”förtäckta med tyger.” Erik uppger att han har gjort så i förebyggande syfte för att katten inte ska hoppa mot fönstret. I rapporten uppger man att Länsstyrelsen har konstaterat följande brister:

- Tillsyn kan i nuläget inte ske fullt ut eftersom katten inte kan hanteras.
- Katten får i nuläget endast begränsad social kontakt och då enbart med en människa
- Kravet på insläpp av dagsljus är i nuläget inte uppfyllt

Man meddelar att man kommer att göra en uppföljande kontroll av ovanstående brister.

Erik skickar iväg ett mail och förklarar att han är med katten minst två gånger per dag och att det sammanlagt blir många timmar som han spenderar med katten. Även hans sambo tillbringar tid med katten och man har även börjat introducera katten för de andra katterna som bor hos Erik. Han ifrågasätter även Länsstyrelsens påpekade brist vad gäller tillräckligt tillsyn. Ingenstans i djurskyddslagen krävs det att man ska kunna ta i djuret för att kunna utöva tillräckligt tillsyn. 

Erik skickar sedan in en bild till Länsstyrelsen som visar att katten låter sig klappas. Länsstyrelsen skickar därefter ut en skrivelse till Erik att man nu ska avsluta ärendet. Några sista pekpinnar får han dock genom denna skrivelse ta del av:

”Länsstyrelsen vill framhålla att det är viktigt att en förvildad infångad katt inom rimlig tid blir så tam, att tillräcklig tillsyn kan utföras.”  Trots att det varken i lagstiftning eller förarbetena påtalas att djur ska kunna hanteras för att kunna utöva tillräckligt tillsyn, meddelar Länsstyrelsen Erik att ”För att tillräcklig tillsyn ska kunna utföras ska katten kunna hanteras.” Ordet hanteras skrivs i feta bokstäver.

Man avslutar med att ”Länsstyrelsen vill å det bestämdaste markera att det inte är acceptabelt att hålla förvildade katter under längre perioder för att försöka få de tama. Infångade katter måste snarast visa framsteg vad gäller socialisering och acceptans av människor.”

Erik fick betala för de ”uppföljande kontroller av konstaterade brister” plus tillkommande arbete på kontoret med timtaxan a 520 kronor/timme.