Vad är egentligen djurskydd?

Just nu pågår det i uppdrag av regeringen en utredning av djurskyddslagen och ska det föreslås vilka ändringar det behövs göras till att göra djurskyddslagen bättre.

Det som jag hoppas att utredningen ska komma fram till är att det finns stora brister i just efterlevnaden av den nuvarande djurskyddslagen. T ex så stadgas det i paragraferna om omhändertagande av djur att tillsynsmyndigheten skall omhänderta djur när de har utsatts för en eller fler av punkterna som nämns i paragrafen. Lagen skärptes år 2003 så att tillsynsmyndigheterna inte längre hade en möjlighet, utan en skyldighet att omhänderta djur som bl. a. utsätts för lidande. Bakgrunden till denna skärpning är att ”det inte kan anses försvarbart att i kvalificerade fall av bristande vård underlåta att omhänderta drabbade djur.”  Skärpningen motiverades också med att det tidigare gjordes alltför optimistiska framtidsbedömningar om huruvida personer skulle sluta att upprepa sitt beteende. (Prop. 2001/02:93)

Ändå händer det dagligen att länsstyrelser väljer att inte ta beslut om omhändertagande i kvalificerade fall av bristande vård. T ex kan jag nämna 3 olika fall som har varit aktuella de sista 2 veckor:

    1. En katt ramlar ner från femte våningen. Den är blodig, haltar, kan inte äta eller gå på lådan. Ägaren tar inte katten till veterinär då den anser det vara för dyrt. När fallet kommer till länsstyrelsens kännedom har katten redan varit utsatt för svåra plågor i 2 dygn. Trots att Länsstyrelsen själv antecknar att katten utsätts för stort lidande valde man ändå inte att besluta om omedelbart omhändertagande, vilket resulterade i att katten blev utsatt för fortsatt plågande i ytterligare 3 dygn med Lst. kännedom. Privatpersoner fick till slut ingripa och se till att katten kom till veterinär.

    2. En grupp sjuka katter som har varit föremål i ett djurskyddsärende i 7 år, med Lst. kännedom. Ägaren vägrade i alla år att ta katter till veterinär för vård. Efter 5 förelägganden togs katterna omhand förra veckan och alla förutom en avlivades, trots att 2 djurskyddsföreningar hade erbjudit sig att ta hand om katterna. En katthona med 4 ungar är i dagsläget kvar och Lst. rekommenderade att ägaren skulle ordna avskjutning av dessa.

    3. En hemlös kattmamma med 5 ungar finns i Backa, Göteborg. Vid en första anmälan har Lst. inte agerat överhuvudtaget. Vid nästa anmälan åker Lst. ut och bedömer att bostadsbolaget med hjälp av ett saneringsbolag kan ta hand om katterna …?!?! Katterna finns i skrivande stund kvar utomhus, i minusgrader, iskall vind och snö.

Detta händer inte enbart i Västra Götaland men i hela Sverige, varje dag. Samtidigt skriver jordbruksdepartementet i kommittédirektiven, som är underlaget till utredningen att ”Regeringens uppfattning är att omhändertaganden används på ett ansvarsfullt sätt.”

Man kan inte annat än konstatera att det finns ett väldigt stort glapp mellan vad regeringen anser och vad som är den dagliga verkligheten.

Judith har en bristfri katthållning men får inte ta hand om hemlösa katter

En privatperson, som vi här kallar Judith, som i egen regi hjälper hemlösa katter får påhälsning av länsstyrelsen i form av ”en kontroll av verksamheten enligt § 16 DL” (tillstånd för hållande och omplacering av katter). Judith berättar att alla hemlösa katter hon omhändertar får den veterinärvård de behöver och att alla kastreras, vaccineras och id-märks innan de omplaceras. Hon betalar allt själv. Några av katterna hon har omplacerat har varit skygga.

Länsstyrelsen, i form av djurskyddsinspektörerna Ingrid Rigstedt och Tina Persson, upptäcker vid kontrollen inga brister men man vill ha adressuppgifterna till 2 omplacerade katter då ”båda katterna är skygga vilket kan medföra svårigheter att ge katterna den vård de behöver. Länsstyrelsen vill kontrollera katthållningen av dessa katter.” Judith uppmanas att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de nya kattägarna som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter.

Judith mailar en rad frågor till djurskyddsinspektören Tina Persson. Hon undrar bland annat om de kraven som ställs av Länsstyrelsen när man vill ta hand om och omplacera hemlösa katter. Judith skriver bland annat följande:

Hur ställer sig ni på lst till att man hjälper ”missprioriterade katter?
Jag ställer frågan eftersom du (Tina Persson) tyckte att jag skulle prioritera andra katter som skulle få komma till hem. Du var frågande till varför jag ville hjälpa in en äldre hemlös katt som jag har et väntande hem till och du undrade även varför det väntade hemmet ville ta emot en sådan kat om den nu var både äldre och kanske även skygg. Kanske även i behov av veterinärvård.

Du pratade om yngre och även om friskare istället. Ni menade vidare att de skygga, särskilt de äldre, hellre skulle tas in direkt för avlivning. Vid flera tillfällen påpekade du också att en katts livslängd är mycket kort i förhållande till människans och att avlivning därför kan ses på ett annat sätt.

Hon får aldrig något svar på denna och de andra frågorna.  Däremot så får Judith ett annat mail från inspektör Tina Persson: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.” 

Det är på plats att nämna att det dels inte är acceptabelt att Länsstyrelsen kräver att Judith lämnar ut dessa uppgifter, hon har all rätt att inte göra det om hon inte vill. Detta krav kan dessutom aldrig ställas med stöd av djurskyddslagen och vidare så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs.  Med andra ord så missbrukar denna tjänsteman sin funktion, och begår därmed ett brott som kallas för tjänstefel. Det är också märkligt att man i ärenden där folk får djurförbud inte bryr sig om var (de oftast vanvårdade) djur som man uppmanar att djurhållaren ska göra sig av med inom en viss tid har tagit vägen men att man här, hos någon som har en bristfri katthållning hotar med viten för att få ut kontaktuppgifter till de som har adopterat en hemlös och numera kastrerad, vaccinerad och id-märkt katt.

Ägarna till en av de av Tina Perssons jagade katter skickar Länsstyrelsen ett veterinärintyg som intygar att kattens hälsostatus är utan anmärkning.  Tina Persson nöjer sig inte med veterinärintyget utan uppmanar den nuvarande ägaren att inkomma med adressuppgifter så att hon kan göra en inspektion. Hon informerar ägaren om att man ”som kontrollmyndighet arbetar efter portalparagrafen i djurskyddslagstiftningen som innebär att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vi tror och hoppas att ni delar denna uppfattning.”

En månad senare åker Länsstyrelsen, i form av Tina Persson och Hans Borgvall, på nytt hem till Judith för en ”uppföljande kontroll” trots att inga brister hade konstateras vid den tidigare kontrollen. Denna kontroll och tillhörande arbete fick Judith betala för. Timtaxan är idag 520 kronor. I kontrollrapporten antecknas att det ”vid besöket fanns 4 omhändertagna katter.” Inte heller denna gång hittades det brister som skulle bryta mot djurskyddslagen.

Hans Borgvall antecknar i kontrollrapporten att Judith ”ville fånga in katter i Göteborg för direkt omplacering. Länsstyrelsen sa nej på grund av att det saknas tillstånd enligt § 16 djurskyddslagen.”  Judith har ansökt om tillstånd, som görs hos länsstyrelsen, men har aldrig beviljats det, trots att hon har en bristfri katthållning.

Djurskyddsinspektör Åsa Rydén tar sig tillfället att maila runt information om Judith, som har kommit henne till kännedom genom hennes yrkesroll, till styrelsemedlemmarna hos Göteborgs Djurskyddsförening, där även Åsa är styrelsemedlem. Både Åsa Rydén och Göteborgs Djurskyddsförening är övertygade om att skygga  katter mår bäst i katthimlen. Åsa skriver i ett mail till styrelsemedlemmarna:  "Jag vill bara meddela att Judith (då jag inte har personnummer kan det ju inte uteslutas att det är någon annan Judith men det är väl inte troligt) sökt tillstånd för infångning och omlacering av förvildade katter. Vid ett hembesök konstaterades att hon bodde i en etta och hade åtminstone en katt hos sig som inte gick att ta i. Hon har varit osedvanligt problematisk att ha att göra med. I väntan på att länsstyrelsens kattpolicy ska färdigställas (förslaget klart) och godkännas av cheferna (inte klart) så har hon inte beviljats tillstånd. Jag har även varit på besök hos en person på Näverlursgatan i V.F som hade 9 katter.Några av dem hade Judith fångat in. De inte var hanterbara trots att den levt i lägenheten i år.Så mitt förslag är att ligg lågt med J tills vi fått klart om vi kan bevilja henne tillstånd. Jag är tacksam om denna information stannar oss emellan."