Olofstorp, den 4 november 2010
Dnr: 282-10539-2010
Länsstyrelsen Västra Götalands län
Att: Ylva Wilck
403 40 Göteborg
Med denna skrivelse tar Göteborgs Katthjälp tillfället att yttra sig över djurskyddsärendet med diarenummer 282-10539-2010 angående TNR kolonin som befinner sig . (Kallas i denna blogg för TNR koloni nr 1)
Enligt länsstyrelsens kontrollrapport från den 19 oktober 2010 uppmärksammades följande brister:
- Göteborgs Katthjälp saknar tillstånd för hållande av katt- Journal för tillsyn saknas samt att man inte kan anse att en godtagbar tillsyn kan göras på ohanterbara katter
- Liggutrymmen i kojorna bedöms ej tillräckligt för 9 st katter, de ska ha tillgång till separata utrymmen
Göteborgs Katthjälp saknar tillstånd för hållande av katt
Länsstyrelsen uppger i kontrollrapporten att kolonin utgörs av 7 stadigvarande katter samt att ytterligare 2 katter, kallat ”gäster”, brukar besöka kolonin. Både dessa katter har fångats in, kastrerats och släppts ut igen. Länsstyrelsen konstaterar att kolonin består utav 9 katter och att kolonin därmed skulle omfattas av tillståndskravet enligt § 16 Djurskyddslagen (DL).
Enligt § 16 DL ska, bland annat, den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller sällskapsdjur ha tillstånd för verksamheten. Enligt rådande föreskrifter (Saknr. L120) om kravet på tillstånd enligt 16 § DL anses verksamhet av större omfattning gällande katt vara ”hållande av 10 eller fler katter äldre än 12 månader”.
Med hänsyn till vad som stadgas i föreskrifterna behöver varken Göteborgs Katthjälp eller ha någon § 16 tillstånd genom att kolonin utgörs av färre än 10 katter.
Vad gäller § 16 DL frågan i övrigt så vill vi gärna uppmärksamma länsstyrelsen på följande:
Tillståndskravet infördes år 1965 och utvidgades därefter så att den idag även omfattar sällskapsdjur. Kravet är utformad efter hållande av djur som sällskapdjur eller bruksdjur. Departementschefen yttrade i förarbetena som föregick utvidgningen att Jordbruksverket, med hänsyn till den föreslagna vidgningen av bestämmelsernas tillämpningsområde, borde ges möjlighet att föreskriva om undantag från kravet på tillstånd och att undantag t ex kan vara befogat för den som på landsbygden håller ladugårdskatter i större omfattning. Prop. 2001/02:93 Denna möjlighet har lagts till i § 16 DL 4:e stycke.
Jordbruksverket anför i Prop. 2007/08:63 med hänvisning till myndighetens redovisning till Jordbruksdepartementet om regelförenklingsarbete (dnr Jo2007/598), att 16 § DL bör förenklas och förtydligas för att bl.a. säkerställa att enbart de verksamheter där det finns ett tydligt behov av tillstånd ska omfattas av bestämmelsen. Regeringen har instämt i Jordbruksverkets påpekande och har beredd Jordbruksverkets förslag rörande 16 § DL vidare. Frågan tas upp i den pågående utredningen av djurskyddslagstiftningen.
Med hänsyn till vad nämns ovan samt det faktum att förvildade katter inte hålls som sällskapsdjur eller bruksdjur bör länsstyrelsen överväga om ett § 16 DL tillstånd överhuvudtaget är aktuellt vad gäller kolonier med förvildade katter. TNR-metoden är inte att betrakta som en djurhållning med sällskapsdjur eller bruksdjur utan som en metod för att hantera problemen med, och på sikt minska, det stora antalet förvildade katter i Sverige. Den som avlivar en del av beståndet har idag inga förpliktelser som helst att rätta sig efter vad gäller katterna som lämnas kvar.
Journal för tillsyn saknas samt att man inte kan anse att en godtagbar tillsyn kan göras på ohanterbara katter
Länsstyrelsen uppger i kontrollrapporten att ”Journal för tillsyn saknas”. Det finns ingen aktuell lagstiftning som stadgar om ”journal för tillsyn” e.d. vad gäller katter. Av den anledning finns det inget skäl att notera en avsaknad av en sådan journalföring som en brist. Samtidigt kan vi dock upplysa länsstyrelsen om att det förs journaler över samtliga katter på som har tagits omhand, både hos veterinärkliniken som tar emot våra katter och även hos Göteborgs Katthjälp, där samma journaler finns med tillägg av information om katternas ”väl och ve”.
Länsstyrelsen uppger i kontrollrapporten vidare att man ”inte kan anse att en godtagbar tillsyn kan göras på ohanterbara katter”.
Enligt DL 3§ ska djur ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Sedan 1998 är djurskyddslagen även tillämplig på vilda djur i det fria och som samtidigt används i djurförsök. Förutom att djurskyddslagen uttryckligen stadgar att djur ska ges tillräcklig tillsyn anger departementschefen i proposition 1987/88:93, som behandlar vår nuvarande djurskyddslag (1988:534), att det är viktigt att tillsynen anpassas till djurhållningen. I proposition som behandlar förslaget om att även vilda djur som lever i det fria och som används i djurförsök ska ingå i djurskyddslagen, anger departementschefen att sådana vilda djur som släpps fria av naturliga skäl inte kan omfattas av bestämmelserna i lagen som anger att djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. (Prop 1997/98:28)
Med hänsyn till att den förvildade katten precis som fritt levande vilda försöksdjur ingår i djurskyddslagen samt att dennas beteende är att jämföra med det viltlevande djuret så torde även visa avsteg från tillsynskraven göras för förvildade katter.
Tillsynskraven i djurskyddslagen innehåller inget uttalat krav på att djur ska vara hanterbara. Inte heller förarbetena talar för att djur ska vara hanterbara för att kunna uppfylla tillsynskravet. Skulle så vara fallet så skulle t ex hållande av frigående höns eller hållande av pälsdjur inte anses uppfylla djurskyddslagens tillsynskrav. Dessutom kan man ifrågasätta, när det gäller just hönshållning i dagens djurindustri, hur pass bra tillsyn man kan utöva över ett par tusen frigående och i utseendet identiska djur.
En annan jämförelse är tävling med brevduvor, som släpps ut många mil bort från deras hem för att på egen hand klara sig tillbaka dit, en resa som kan ta flera dagar. Vid varje tävling försvinner det ett antal duvor och visa hittas aldrig tillbaka. Brevduvor omfattas av djurskyddslagen och därmed även av tillsynskraven. Trots att risken för skador och/eller sjukdom är störst just under duvornas flygresa, när de inte står under djurhållarens tillsyn, finns det inga hinder inom djurskyddslagen att utöva denna verksamhet.
Enligt § 16 Föreskrifterna för hållande av hund och katt (Saknr. L102) ska tillsyn ske minst två gånger om dagen. I Jordbruksverkets dokumentation till dessa föreskrifter (Dnr 31-6478/07) uppger jordbruksverket att ”tillsyn två gånger per dag är speciellt viktigt då de är instängda antingen i lägenhet, annan bostad eller i katt- eller hundstall.” Det uppges även att det av naturliga skäl kan finnas svårigheter att utföra tillsyn 2 gånger dagligen vad gäller ”en utekatt som inte dyker upp varje dag” eller ladugårdskatter. Jordbruksverket är av den åsikten att om man ”erbjuder katten mat minst två gånger om dagen så lär den sig den rutinen och kommer hem vid mattillfällena.”
Katterna på utfodras på det viset som Jordbruksverket anför i föreskrifts- dokumentationen minst två gånger om dagen så att de regelbunden söker upp matplatsen, oftast fler än två gånger dagligen.
Djurhållning som drabbas av otillräckligt tillsyn resulterar oftast i djur med dåligt hull, otjänligt foder och vatten till djuren och dålig djurmiljö. Enligt länsstyrelsens kontrollresultat från den 19 oktober 2010 är katterna på i bra hull, är fodret lämplig för just utfodring av katt, har djuren fri tillgång till rent dricksvatten, hålls förvaringsutrymmen tillfredsställande rena och är djurens miljö i övrigt utan anmärkningar.
M.h.t. vad som nämns ovan anser vi att länsstyrelsen inte har något stöd i lagstiftningen att dra slutsatsen att tillsynen skulle vara otillräckligt enbart genom konstaterandet att en del av katterna är ohanterbara.
Liggutrymmen i kojorna bedöms ej tillräckligt för 9 st katter
Länsstyrelsen uppger i kontrollrapporten måtten på kojorna och bedömer att liggutrymmen i kojorna som ej tillräckligt för 9 st katter. Länsstyrelsen grundar bedömningen på Statens Jordbruksverkets föreskrifter för hållande av hund och katt (1 kap 11 §, 3 kap 11-12 §).
I kontrollresultatet uppges att förvaringsutrymmen hålls tillfredsställande rena och att djur som hölls utomhus har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla.
Paragraferna som länsstyrelsen tar stöd av är riktade till katter som hölls inomhus, i rastgård eller i utrymmen för permanent katthållning och som av dessa anledningar har begränsade möjligheter att själv välja en liggplats där de kan vara ensamma om inte detta ordnas av djurhållaren. Inga av länsstyrelsens uppgivna paragrafer stadgar något om minimåtten för kojor till katter som hålls utomhus.
I kontrollrapporten noteras även att ”katter är solitära djur och ska inte tvingas samman i ett utrymme utan ska ha möjligheter att vara i fred om de så önskar.”
Uppfattningen att katter skulle vara solitära djur är något som de senaste årtionden har motbevisats av många vetenskapliga studier.1 Framförallt katter som lever med begränsat mänsklig kontakt har oftast stor socialkompetens vad gäller umgänge med andra katter. I Jordbruksverkets dokumentation till föreskrifterna för hållande av hund och katt (Dnr 31-6478/07) uppges att ”Även katter är ganska sociala. Det stämmer inte att katter är helt solitära djur som man förut har hävdat. Tvärtom hävdar Ottaway och Hawkins (2003) att katter är sociala om de kan och lever i grupper mestadels bestående av honkatter som är släkt med varandra och deras ungar, och att de lever någonstans där det finns mat.”
Även katterna på är väldigt sociala med varandra och har inga problem att sova ihop. Dessutom finns det många fler utrymmen i området att söka skydd hos än kojorna, skulle någon av katterna vilja vara i fred.
Även katterna på är väldigt sociala med varandra och har inga problem att sova ihop. Dessutom finns det många fler utrymmen i området att söka skydd hos än kojorna, skulle någon av katterna vilja vara i fred.
M.h.t att länsstyrelsen inte har något stöd i lagstiftningen att bedöma liggutrymmen till katterna som bristfällig samt att förvaringsutrymmen enligt kontrollresultatet hålls tillfredsställande rena och att katterna har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla, anser vi att det inte finns grund att i
kontrollrapporten anteckna denna punkt som bristfällig.
Kontroll inte befogat
Kontroll inte befogat
Länsstyrelsen anger i rapporten att man har för avsikt att i december göra en uppföljande kontroll av de angivna bristerna och att man uttar en avgift för denna kontroll. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll (Saknr. L44) som innehåller bestämmelser om hur offentlig kontroll av efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen ska bedrivas, anses ”extra offentlig kontroll” vara kontroll som
utförs efter att bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftning påvisats vid den normala offentliga kontrollen.
De brister som länsstyrelsen har noterat i sin kontrollrapport är, med hänsyn till vad som har anförts i denna skrivelse, obefogade. Därmed har kontrollen varit obefogat och ingen avgift ska uttas vid en ny kontroll.
Vi vill även uppmärksamma länsstyrelsen på att myndigheten enligt artikel 54 i förordning (EG) nr 882/2004 ska vidta sådana åtgärder som bidrar till att djurhållaren avhjälper situationen. Tillsammans med djurskyddslagens 24:e paragraf som stadgar att länsstyrelsen genom rådgivning, information och på annat sätt ska underlätta för den enskilde att fullgöra sina plikter, förvaltningslagens serviceskyldighet samt proportionalitetsprincipen borde länsstyrelsen i kontrollrapporten i alla fall ha lämnat information om hur länsstyrelsen anser att de av dem konstaterade brister ska åtgärdas.
Djurägare/hållare fråga
I ett brev från den 2010-10-28 meddelar länsstyrelsen Göteborgs Katthjälp att det i samband med kontrollen har uppgivits att Göteborgs Katthjälp skulle vara ansvarig djurägare/djurhållare och att länsstyrelsen önskar ett yttrande från vår sida vad gäller denna fråga.
Göteborgs Katthjälp blev år 2008 kontaktad via e-post av , som beskrev situationen angående katterna på på följande sätt: ”I vårat område har vi nu noterat att det finns cirka 15-20 vildkatter samt att ett flertal ser väldigt tjocka ut som gör att vi kan anta att dessa snart kommer med ännu mera nytillskott av mera katter./…/ Vi har erfarenhet av att jägare kommer till för hantering av katterna, men där stal vapnet från jägaren, varför det bästa är att katterna kommer härifrån utan att orsaka allt för mycket oro hos de boende.”
Efter ett möte med och , kom vi fram till att den mest effektiva och långsiktiga metod att ta hand om katterna skulle vara ett Trap Neuter Return projekt (tidigare avlivningsaktioner på hade inte stoppat förökningen hos de kvarvarande katterna). Kattungar och sociala katter skulle omplaceras och de skygga/förvildade katter skulle släppas ut efter kastrering. Det avtalades även att har det ytterste ansvar för katterna och att Göteborgs Katthjälp står till förfogande för råd och tips och praktiskt hjälp såsom infångade av nykomlingar och omplacering av tama katter. bekräftar i ett senare mail att står som ansvarig för katterna. Fastighetsägaren har betalat för kastrering av ett tiotal katter.
Länsstyrelsen uppger i sin kontrollrapport att är ”så kallad volontär”. För ordningens skull vill vi påpeka att inte är volontär för Göteborgs Katthjälp men däremot och som redan matade katterna långt innan Göteborgs Katthjälp hjälpte till med kastrering av dessa. Vi har dock en bra kontakt med både och och hjälper till i fall det behövs hjälp med katterna.
Av vad som framgår ovan borde länsstyrelsen inte ha några svårigheter att ta ställning till djurägare/hållare frågan.
Angående förvildade katters hantering
Länsstyrelsen anser att förvildade katter vid sjukdom ska avlivas på plats och inte utsättas för behandling och/eller rehabilitering i en för dem främmande och stressande miljö. Då länsstyrelsen som kontrollmyndighet ska utöva tillsyn över att djurskyddslagens paragrafer blir efterlevda är länsstyrelsens åsikter vad gäller på vilket sätt sjuka katter behandlas, så länge detta sker enligt djurskyddslagstiftningen, inte relevant i samband med utredningen av ärendet. Det kan förvaltningstekniskt t.o.m. anses vara olämpligt då myndighetens synsätt på förvildade katter kan prägla hanteringen av ärendet på ett sätt som inte är förenligt med bl a förvaltningslagen.
Oavsett vill vi dock framföra följande:
Oavsett vill vi dock framföra följande:
TNR kan i många aspekter jämföras med viltrehabilitering, som utgår ifrån samma principer: man tar hand om djur som ej är socialiserade med människor för att senare återplacera dem i sin ursprungsmiljö. Den stress som ett vilt djur utsätts för vid infångande, behandling och rehabilitering är knappast mindre än den som förvildade katter upplever av samma moment. Även vilda djur som hålls i fångenskap omfattas av djurskyddslagstiftningen och därmed bör samma problematik finnas här vad gäller lagefterlevnad.
Länsstyrelsen anser att man inte kan utöva tillräckligt tillsyn över förvildade katter. Detsamma kan man undra över rehabiliterade djur som släpps tillbaka till naturen. När det gäller dessa djur brukar det efter utsläpp inte finnas någon som helst möjlighet att utöva tillsyn över dem. Flera studier visar att rehabiliterade vilda djur som har släppts tillbaka ofta inte klarar sig särskilt länge, i motsats till förvildade katter som ingår i TNR kolonier.2
Enligt djurskyddslagen 4 § ska djur hållas på ett sådant sätt att det ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Tillsammans med föreskrifterna för hållande av hund och katts allmänna råd att katter som levt utomhus och är förvildade inte bör tvingas leva inomhus anser vi TNR vara ett humant sätt att ta hand om dessa förvildade katter.
Åt Göteborgs Katthjälps vägnar,
Miranda Oude Tanke
----------------------------------
----------------------------------
1 Se t ex: The social organisation of farm cats, Felis catus, 1987, L. G. Kerby, University of Oxford
The social behavior of a group of semi-dependent farm cats, Felis catus: a progress report, 1978, Carnivore Genetic News Letter, 256-68
The wild life of the domestic cat, 1983, R. Tabor
2 Se t ex: Post-release survival of rehabilitated white-tailed deer fawns in Missouri, Jeff Beringer, Preston Mabry, Tamara Meyer, Mike Wallendorf, and William R. Eddleman, Southeast Missouri State University, Department of Biology
The survival and welfare of hedgehogs (Erinaceus Europaeus) after release back into the wild. Reeve, N.J., Animal Welfare, Volume 7, number 2, May 1998, pp. 189-202 (14)
Post-release survival of oiled, cleaned seabirds in North America, Brian E. Sharp, International Journal of Avian Science, Volume 138, Issue 2, pp. 222-228, April 1996
The social behavior of a group of semi-dependent farm cats, Felis catus: a progress report, 1978, Carnivore Genetic News Letter, 256-68
The wild life of the domestic cat, 1983, R. Tabor
2 Se t ex: Post-release survival of rehabilitated white-tailed deer fawns in Missouri, Jeff Beringer, Preston Mabry, Tamara Meyer, Mike Wallendorf, and William R. Eddleman, Southeast Missouri State University, Department of Biology
The survival and welfare of hedgehogs (Erinaceus Europaeus) after release back into the wild. Reeve, N.J., Animal Welfare, Volume 7, number 2, May 1998, pp. 189-202 (14)
Post-release survival of oiled, cleaned seabirds in North America, Brian E. Sharp, International Journal of Avian Science, Volume 138, Issue 2, pp. 222-228, April 1996
