Hur man gör sig av med ett besvärligt ombud.... eller inte.

Länsstyrelsen har återigen gjort ett märkligt "misstag" i just en av våra ärenden.

Göteborgs Katthjälp är ombud för en mindre Trap Neuter Return- koloni där katterna naturligtvis är kastrerade, vaccinerade, id-märkta mm och får mat, skydd och tillsyn. Vi blev ombud när personerna som sköter om kolonin inte längre orkade med länsstyrelsens överproportionerade intresse i kolonin. Trots att länsstyrelsen vid två olika tillfällen på plats konstaterat att katterna var i bra hull, att katterna hölls i en miljö som är anpassat till djurslaget, att katterna ges tillräckligt med foder och vatten, hade skydd mot värme och kyla och att katternas miljö i övrig var utan brister så väljer man ändå att fortsätta handlägga ärendet. Flera anställda roar sig med att skriva skrivelser där man meddelar att man har hittat ”brister”. När dessa sedan bemöts med ett yttrande från oss så har dock dessa ”brister” försvunnit i följande skrivelse för att bli ersatta med nya ”brister”.

Länsstyrelsen skickar i mars 2011 ett brev till föreståndaren för kolonin, med en kopia till oss som ombud, där man bland annat kräver att katterna ska vara hanterbara och att man annars kommer att ta åtgärder genom ett föreläggande. Naturligtvis är det ett fullständigt vansinnigt krav att katterna ska vara hanterbara. Hade det varit ”olagligt” att en förvildad katt är ohanterbar så ska det väl även föreläggas att de vilda djuren i våra djurparker, minkarna på minkfarmarna och de vilda djuren som hölls i fångenskap pga pågående rehabilitering ska vara hanterbara. Och vad skulle då konsekvensen vara av att detta krav av djurhållaren inte kan ”åtgärdas”? Att länsstyrelsen låter avliva dessa djur och åtalsanmäler djurhållarna för ”brottet” att ha ohanterbara djur?

Trots att länsstyrelsen vid 2 inspektioner inte har kunnat hitta brister som har direkt stöd i lagstiftning (se vår yttrande i ärendet som går att ladda ner här, för övrig innehåller det bland annat intressant läsning för den som vill veta mer om kattens förmåga att anpassa sig till kyla) så har länsstyrelsen beslutat att göra ett föreläggande. Nu är redan det faktum att ett föreläggande görs medan inga brister har kunnat styrkas med lagstöd ganska anmärkningsvärt. Men det blir ännu konstigare. Vi som ombud har inte fått ta del av föreläggandet som beslutades den 14 oktober 2011 och som skickades ut till kolonins föreståndare i slutet av oktober.

När vi mailar djurskyddsinspektör Ylva Wilck på länsstyrelsen med frågan om varför vi inte har fått ta del av föreläggandet och därmed ju inte heller kan överklaga det så svarar hon att ”Länsstyrelsen saknar fullmakt avseende att du är ombud”.

Trots att kolonins föreståndare den 17 juni via e-mail meddelar länsstyrelsen att Göteborgs Katthjälp ska vara ombud i ärendet, att länsstyrelsen sen själv i skrivelserna till föreståndaren och oss betecknar oss som ombud och att vi undertecknar våra skrivelser i ärendet som ombud för koloniföreståndaren så har man nu helt plötsligt bestämt att vi inte längre är ombud. Enligt djurskyddsinspektör Ylva Wilck är det juristerna på länsstyrelsen som har bestämt detta. Hon kan dock inte förklara varför. Hon kan inte heller förklara varför detta beslut inte har kommunicerats med oss eller koloniföreståndaren. Det kan vi dock förklara:

Det är helt uppenbart att länsstyrelsen med flit har underlåtit att delge oss att man anser att vi inte längre skulle vara ombud (av vilken anledning det nu må vara). Länsstyrelsen har velat låta föreläggandet vinna "laga kraft" vilket det görs om det inte överklagas. Koloniföreståndaren har varit tydlig med att hon inte mäktar med att bemöta länsstyrelsen, vilket även antecknas i föreläggandet. Det är ju alltid värt ett försök, om man på ett legalt sätt inte lyckas med att tvinga igenom sina personliga åsikter, att då låta ombudet "gå upp i rök".

När vi återigen skickar ett mail till Ylva Wilck där vi vill veta vilka juristerna är som har kommit på idén om att vi ej längre är ombud samt varför vi ej har blivit informerade om detta så fick vi som svar att ”Länsstyrelsen anser dig vara ombud”. 

Från att ha varit ombud så blev vi i det tysta avpolletterade som ombud för att sedan, efter att vi själva upptäckte avpolletteringen, ånyo bli installerade som ombud.

Föreläggandets överklagningstid har nu förlängts. Så kan det gå.

Från att vara ombud till att inte vara ombud till att var ombud igen, över natten dessutom.

En kvart miljon kronor i bidrag till den ena, en domstolsprocess till den andra

Försöker du minska antalet övergivna och förvildade katter så dras du av länsstyrelsen inför domstolen, föder du upp djur i fångenskap för att sedan med flit överge de i skogen så får du av samma länsstyrelse en kvart miljon kronor.
 
Viltuppfödning är en verksamhet där djur föds upp i fångenskap för att sedan släppa ut de som ”jaktbart vilt”. De flesta fåglar som föds upp inom viltuppfödning i Sverige importeras som befruktade ägg. Enligt Naturvårdsverkets rapport ”Spridning av främmande populationer i Sverige” från 2005 så utgörs majoriteten av de drygt 434 200 ägg som importerats de senaste fem åren av rapphöna (128 350 ägg), och därefter gräsand (126 270 ägg) och fasan (122 300 ägg).

De importerade äggen kläcks och föds upp i hägn och sätts ut för jakt på den egna jaktmarken eller säljs för utsättning på annan plats. Enligt rapporten som nämns ovan så saknas uppgift om hur stora fågelutsättningar som årligen görs – samt var dessa görs – men det skulle sannolikt handla om hundratusentals individer. Statens Veterinärmedicinska Anstalten uppskattar i en redovisning av ett regeringsuppdrag från 2005 antalet till cirka 500 000 fåglar per år.

Jägarnas Riksförbund definierar viltuppfödning enligt följande: ”att på artificiell väg i fångenskap föda upp vilt som sedan, med oviss framgång, ska utsättas i viltfattiga marker.”
Vilda djur som hålls i fångenskap omfattas av samma djurskyddslag som våra hundar, katter, kor och grisar. Det är ett brott mot djurskyddslagen och ett brott mot brottsbalken (djurplågeri) att överge djur som har föds upp i fångenskap.  Med andra ord så borde uppfödning av fåglar i fångenskap för att sedan överge dessa i skogen med syfte att fungera som måltavlor till jägarna, och där de får klara sig på egen hand, utan någon som helst tillsyn m.m., vara ett klart brott mot djurskyddslagen. Ändå är en sådan verksamhet fullt lagligt i Sverige.

Det är länsstyrelsen som utfärdar tillstånd för viltuppfödning. Även i Västra Götaland finns det ett antal viltuppfödningar. Samtidigt som tillstånd ges för viltuppfödning så anser länsstyrelsen att Trap Neuter Return metoden för förvildade katter är en olaglig metod, trots att katterna får tillsyn, mat och skydd under hela deras liv. Dessutom så är metoden ingen verksamhet som görs av ekonomist intresse, metoden bedrivs för att kunna hantera, stabilisera och minska det stora antalet förvildade katter som finns i Sverige.

Samtidigt som länsstyrelsen jagar en organisation som hjälper förvildade katter genom TNR metoden inför domstolen så ger samma länsstyrelse den som startar en viltuppfödning en kvart miljon kronor i startstöd. Med andra ord, försöker du minska antalet övergivna och förvildade katter (vilket faktiskt är länsstyrelsens ansvar) så dras du inför domstolen, föder du upp djur i fångenskap för att sedan med flit överge de i skogen så får du en kvart miljon kronor.