Svenskt djurskydd: skjut eller svälta ihjäl de hemlösa och hungriga

Alla dessa katter har fått ett skott i pannan då de var hemlösa. Klicka på bilden för att förstora den.

Idag rapporterar Göteborgs Posten om att Länsstyrelsen var tvungen att skjuta ihjäl ett tiotal katter på Mölnlycke Torg.

 – Om jag har rätt för mig så hade de sjukdomar och inälvsparasiter. De hade haft det väldigt tuff i den här kylan och utan möjlighet att hitta rätt mat, uppger gruppchef Hans Borgvall. Vidare rekommenderar han att inte mata katter.
 – Det är trakiskt, för det förlänger ofta lidandet, säger han. 

Den 18 november 2011 får Länsstyrelsen in en anmälan av en kvinna vars dotter har försökt engagera sig i katterna som i många år har funnits omkring Mölnlycke Torg och där man vid flera tillfällen har skjutit av en del av katterna. De matas bland annat vid en pizzeria och vid kommunhuset. Hon berättar att hennes dotter har kontaktat Göteborgs Djurskyddsförening (som har sitt djurhem i Mölnlycke) och som hade svarat att ”det var inget för dem”. De råder henne att kontakta Länsstyrelsen istället. Anmälaren undrar i hennes mail vad som kommer att hända med katterna och om de kommer att avlivas. Det får hon inget svar på.

Den 6 december gör djurskyddsinspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt ett kontrollbesök. I beslutet om omhändertagandet från den 22 december (kontrollrapporten saknas bland handlingarna) noterar Yasmina Nyström: ” Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt var på plats den 6 december och kunde då se 5 kattungar och två vuxna individer efter att de har lockats fram med mat. De var mycket skygga och så fort man försökte närma sig dem något sprang de och gömde sig. De var omöjligt att ta sig en närmare titt på dem. Länsstyrelsen upplever dem som mycket skygga och förvildade.” 

I begäran om verkställande av beslut om omhändertagandet, som polisen ska utföra i Länsstyrelsens uppdrag, så ber man naturligtvis polisen att kontakta ”Johan Algotsson, Skyddsjakt i Väst, 0736-839218”. Beslutet om vad som ska ske med katterna, vilket måste tas av Länsstyrelsen, har inte dokumenterats. 

Borgvall rättfärdigar avskjutningen med att katterna hade ”sjukdomar och inälvsparasiter”. I handlingarna nämns det inget om att katterna skulle vara sjuka eller ha parasiter. Man uppger istället att ”det var omöjligt att ta sig en närmare titt på dem.” Med andra ord har ingen bedömning gjorts av katternas hälsotillstånd. Borgvall hittar, som vanligt, på saker. Dessutom så har varken Borgvall eller inspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt den befogenhet som krävs för att kunna bedöma ett djurs hälsotillstånd. Enligt Christina Lindgren på Jordbruksverket är det enbart en veterinär som får bedöma djurets medicinska status. En veterinär har dock aldrig ens varit i närhet av dessa katter. 

Enligt inspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt är katterna ”mycket skygga och förvildade”.  I samma skrivelse uppges det att 7 katter hade kunnats locka fram med mat. Bland handlingarna finns ett tiotal bilder som visar att katterna sitter och äter av maten i lugn och ro medan inspektörerna tar bilder på dem. Bilderna visar även att katterna har ett okej hull, trots att de enligt Borgvall skulle ha svårt att få tag på mat. Förvildade eller mycket skygga katter skulle ALDRIG komma fram och äta mat i närheten av helt okända människor, inte ens om de skulle vara hungriga.

Länsstyrelsen har en skriven kattpolicy där man har fastställt att ”katter som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade ska avlivas redan på plats.” 

Dessa katter var varken sjuka eller förvildade.  De var hemlösa och sökte mat och värme. Och för det fick de ett skott i pannan. 

Borgvall anser att hemlösa katter inte ska matas, det förlänger lidandet enligt honom. Det som verkligen förlänger lidandet är att länsstyrelsen genom att ständigt fatta beslut om avlivning av en del hemlösa katter på plats lämnar kvar de resterande katterna med större resurser, dock i samma okontrollerade omständigheter som innan avlivningen. Det är nämligen de verkligen förvildade katterna, de katterna som de aldrig kan locka fram med lite mat och som de aldrig ser, som finns kvar och som fortsätter föröka sig. Tillgången till mat och skydd har tack vare Länsstyrelsens minskning av kattbeståndet förbättrats, vilket i sin tur ger bättre förutsättningar till att deras kattungar klarar sig. 

 "Kattpolicyn" som Länsstyrelsen i Västra Götaland tillämpar sänker kattens status genom att bortse från det faktum att varje individ faktiskt har ett värde i sig samtidigt som den främjar förökningen inom okontrollerade kolonier.

Återstår att vänta på vårens kattungar på Mölnlycke Torg. 

Känner du dig manad att lämna dina synpunkter?
Gruppchef:
Hans.Borgvall@lansstyrelsen.se
Enhetschef:
Robert.ter.Horst@lansstyrelsen.se

Allt är bara missuppfattningar!

Efter inslaget i Västnytt om de förvildade katterna i Backa så skickade enhetschefen på länsstyrelsen, Robert ter Horst, ett mail där han trodde sig kunna redogöra för hur allt bara var missuppfattningar från vår sida. Läs chefens olika delar av mailet och kommentarerna han fick på hans försök att låta oss att framstå som naiva och okunniga.

-------- Ursprungligt meddelande --------

Ämne:	Re: Angående reportaget Västnytt
Datum:	Thu, 06 Oct 2011 13:58:04 +0200
Från:	Göteborgs Katthjälp
Till:	ter Horst Robert <Robert.ter.Horst@lansstyrelsen.se>

Hej Robert!

Förlåt att mitt svar till dig har dröjt. Jag har klistrat in de olika delarna av ditt mail här nedan i blått och kommenterar dessa i svart. Bilagorna jag hänvisar till kommer delvis från en ickeoffentlig blogg där jag m fl har samlat några, vad vi anser, märkvärdiga fall.

Ter Horst:
Djurskyddslagstiftningen
Alla våra åtgärder ska ha stöd i djurskyddslagstiftningen. Ibland behöver även vi ha tolkningshjälp och då är det Jordbruksverket som central ansvarig myndighet den som har tolkningsföreträde. Jordbruksverket har bedömd att en strikt TNR-metod inte är förenligt med den svenska djurskyddslagstiftningen. Det krävs även en så kallat ”manegements del”. Till exempel, att djur ska kunna tas om hand av sin ägare/skötare ifall de blir sjuka, få tillgång till uppvärmd liggplats, mat, vatten och tillsyn. Enligt djurskyddslagen kan även ett § 16
tillstånd krävas i vissa fall.


Katthjälpen:
Jordbruksverket har yttrat att det inte finns hinder att jobba med TNR i Sverige så länge man följer djurskyddslagens krav, dvs att man lägger till det du kallar ”managements del”, dvs tillsyn, mat, skydd, vård vid sjukdom etc. Det är precis så vi jobbar och det vet ni också. Dessutom så är det i första hand i förarbetena till djurskyddslagen där man söker tolkning av hur djurskyddslagen ska tillämpas, inte Jordbruksverket. Att på ett seriöst sätt bedriva TNR är inte samma sak som att kastrera katterna och sedan lämna dem åt sitt öde, eller att skjuta några katter och lämna kvar de kvarvarande katterna i samma okontrollerade omständigheter där de fortsätter föröka sig.

Det finns exempel på yrkesmässigt djurhållning där djurskyddslagens basala krav om naturligt beteende och hållning av djur på ett sätt som främjar deras hälsa helt klart inte uppfylls. Ingen kan på allvar hävda att t ex minkuppfödning eller uppfödning av slaktkycklingar uppfyller de ovanstående kraven. Hur ställer sig länsstyrelsen till dessa former av djurhållning? Har ni någonsin begärt att Jordbruksverket skulle yttra sig i ett
ärende där minkar sitter instängda i små trådburar och där ni undrar om dessa djur verkligen lever i en djurmiljö som främjar deras hälsa eller om de kan utföra de för dessa djur naturliga beteenden?

I Göteborgs Fria tidning kunde man för några veckor sedan läsa att en av ”dina” inspektörer tyckte att det inte var problematiskt att det fanns skadade och döda minkar hos en viss minkuppfödare i Västra Götaland. (Enligt tidningen var det antecknat i handlingarna att det fanns döda och skadade minkar på farmen). Hon menade att anläggningen sköts bra och att inga åtgärder behövde tas för de skadade minkarna. Hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än  minkuppfödningen, där djur i hela sitt korta eländiga liv sitter instängda i små burar och där det för länsstyrelsen dessutom är acceptabelt att det finns skadade djur i besättningen utan dessa får veterinärvård?

I ett fall där en katt ramlade ner från femte våningen och där grannen larmade länsstyrelsen då ägaren inte hade för avsikt att ta katten till veterinär, trots att den var svårt skadad, vände länsstyrelsen i dörren efter att ha antecknat att katten utsattes för svåra plågor. Ägaren yttrade även till inspektörerna att man inte hade för avsikt att ta katten till veterinär då katten skulle ”självläka”.
I ett annat fall anmäldes det att katter satt instängda i en sommarstuga och att det inte bodde kvar någon i stugan. Denna anmälan utreddes inte överhuvudtaget. (Se bilaga 6, länk till blogginlägg)

Jag undrar igen, hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än en katt som är svårt skadad och inte får veterinärvård eller katter som sitter instängda i en sommarstuga utan tillsyn?

Angående stöd i lagstiftning
Det du skriver om att era åtgärder ska ha stöd i lagstiftningen håller jag fulltständigt med om! Problemet är dock att länsstyrelsen, av någon anledning har valt att ställa krav på våra TNR kolonier (och även i andra ärenden med skygga katter) som går utöver det som krävs i djurskyddslagen. När vi sedan i skrivelser påpekar att dessa krav inte kan ställas så plockas vissa av dessa krav bort och ersätts med andra i nästa beslut, utan att det kommuniceras att vissa krav har plockats bort och av vilken anledning, vilket inte är förenligt med förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna.

Bland annat följande krav har ställts utan att det finns något lagstöd:
- Krav på att katter ska vara hanterbara har både angetts som ett krav i ärenden hos oss och andra personer/föreningar. Till exempel så skrivs det i en kontrollrapport: ”För att tillräcklig tillsyn ska kunna utföras ska katta hanteras.” Ordet hanteras skrivs i feta bokstäver. (Se t ex bilaga 9, länk till blogginlägg).
- Krav på journalföring. Länsstyrelsen har tidigare i ett ärende från oss antecknat som brist att det inte fördes journaler över katterna. För det första stämmer detta inte, det förs journaler över katterna. Sedan finns det inga lagkrav på att det ska föras journaler för katthållning.
- Krav på tillstånd till en koloni som utgörs av färre än 10 katter. Det behövs inget tillstånd för hållande av katt där antalet katterna är färre än 10.

Ter Horst:
Omhändertagande, inte avskjutning
Vi beslutar alltid i första hand om att omhänderta djur och därefter sälja/omplacera dessa.  Det är polisen som verkställer beslutet. När polisen inte har möjlighet att ge djuren ett bra hem så återstår enbart avlivning. Avlivning görs även av djur som är mycket sjuka och är en bedömning från fall till fall. Vi anser alltså inte att förvildade katter enbart ska skjutas vilket ibland framstås i debatten.

Katthjälpen:
Länsstyrelsen skriver i sin kattpolicy att katter ”som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade ska avlivas redan på plats”. Länsstyrelsen tar med andra ord redan innan katterna har blivit fysiskt omhändertagna ett beslut enligt 34 § djurskyddslagen om att katterna ska avlivas på plats, utan att deras medicinska och mentala status har bedömts av en veterinär. Christina Lindgren från enheten för sällskapsdjur på Jordbruksverket, uppger den 9 augusti 2011 på frågan om vem ska bedöma djurets medicinska och mentala status när det gäller djur som är föremål i ett beslut om omhändertagande, följande: ”När det gäller den medicinska statusen bör det vara en veterinär som gör bedömningen.”

Policyn har resulterat i att Länsstyrelsen handlägger de flesta ärenden med hemlösa katter på ett mycket generaliserat sätt vilket medför olika problem, både i djurskydds- och förvaltningsteknisk bemärkelse, vilket vi har anfört i en utförlig skrivelse som även undertecknades av en del andra verksamheter. Skrivelsen bifogat som bilaga nr 11, se blogginlägg här.


Även om ett beslut i teori kallas för ”beslut om omhändertagande” så innebär det i praktiken för skygga och förvildade katter att de avlivas på plats. I beslutet nämns dessutom oftast enbart avlivning som möjlighet så att polisen inte har något annat val än att utföra avlivningsbeslutet, även om det skulle finnas andra lösningar.
I ett ärende där länsstyrelsen har satt upp en annons angående en katthona med 3 ungar, visas katten på en bild där hon befinner sig i inomhusmiljö och ser ganska lugn ut. Se bilaga 12, länk till blogginlägg Trots det fattas det ett beslut om att honkatten och hennes ungar ska skjutas av Skyddsjakt i Väst. Inte ens när kvinnan som matar katten erbjuder sig att ta hand om katterna kan länsstyrelsen tänka sig ändra sitt beslut.

Det är dessutom ganska missvisande att i annonsen skriva att länsstyrelsen kommer att ”omhänderta” katterna. Synonym för ordet omhänderta är ”ta hand om, ta vård om, vårda, sköta om”. Att omhänderta är inte ett synonym för ”att skjuta ihjäl”. Hade man i annonsen skrivit att katterna skulle skjutas ihjäl så hade ni garanterat fått en och annan att reagera.

Ter Horst:
Övrig lagstiftning
Här tänker jag förstås först och främst på grundlagarna och förvaltningslagen. Här beskrivs även krav handläggning, prioritering av ärendena och kostnadseffektivitet. Det kan kännas konstigt eller oviktigt när vi pratar om djur och hur de har det, men det är en del av den realiteten vi jobbar med.

Katthjälpen
Jag tycker inte alls det är konstigt att du tar upp dessa saker, det glädjer mig att du gör det. Då jag är väl insatt i förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så måste jag tyvärr konstatera att  handläggningen av de ärenden som har kommit till min kännedom oftast visar en stor avsaknad av de förvaltningsrättsliga principerna.

Jag nämner några förebilder som är tagna från de bifogade bilagorna.

• Åsa Rydén tar emot en anmälan (på en söndag?) och handlägger den trots att hon är uppenbart jävig. Se Bilaga 1, länk till blogginlägg. Inte minst så präglas handläggningen av ärendet starkt av hennes personliga åsikter om skygga katter. Detta är ett brott mot förvaltningslagen och bryter mot objektivitetsprincipen och legalitetsprincipen.
• Ingrid Rigstedt tvingar med hot om föreläggande förenad med vite att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de kattägare som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter. I ett mail som hon skickar till djurhållaren skriver hon: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.” (Se bilaga 10, länk till blogginlägg) Förutom att det är ett brott mot grundlagarna att tvinga någon att yttra sig så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs. Vidare så bryter Rigstedt mot förvaltningslagens legalitets- och proportionalitetsprinciperna.
• Göteborgs Katthjälp får av Ylva Wilck en skriftlig uppmaning om att inkomma med personuppgifter vad gäller människor som tar hand om kastrerade, förvildade katter. I en skrivelse till henne förklarar vi att förfarandet att tilltvinga sig uppgifter som inte behövs för kontrollen och därmed ligger utanför vad saken gäller, är ett brott mot Sveriges grundlagar och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Wilcks uppträdande innebär även att hon åsidosätter legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• inkommen anmälan om katter instängda i sommarstuga utreds inte, se bilaga 6, se blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan om skadad katt utreds inte, se bilaga 7, länk till blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan på Fågelcentralen utreds inte, den läggs ner av dig högst personligen, se bilaga 3. Länk till blogginlägg 1 och blogginlägg 2. Innebär brott mot förvaltningslagens legalitetsprincip och objektivitetsprincip.
• i kontrollrapporter ställda krav plockas bort utan kommunicering. Ev. brott mot Förvaltningslagens krav om rättssäkerhet?
• ärenden som inte längre är aktuella för handläggning blir inte formellt nedlagda. Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt.
• bristfri djurhållning följs upp med extra offentlig kontroll som får betalas av djurägaren (se bilaga 9 & 10, länk till relaterat blogginlägg 1 och 2) Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt och åsidosättande av legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• man tar betalt för en första kontroll efter inkommen anmälan trots att länsstyrelsens hemsida informerar om att så inte sker. Brott mot Förvaltningslagens krav om myndigheternas serviceskyldighet.

Det som nämns ovan är bara några förebilder av vad som har kommit till min kännedom. Jag antar att det finns många fler ärenden där handläggningen är bristfällig. Jag tror att om man skulle granska  djurskyddskontrollen i Västra Götaland genom en internrevision, så som man gjorde i Skåne, att man då precis som i Skåne, som har fått en lång rad med rekommendationer, skulle få rekommendationen att utbilda personalen bland annat vad gäller de förvaltningsrättsliga principerna. Rättssäkerhet är ju en av de viktigaste
grundpelarna vi har i vårt samhälle.

Ter Horst:
Arbetsmiljö
Det som oroar mig för närvarande är det ibland hårda språket som mina djurskyddskontrollanter konfronteras med ute i fält eller hur de hängs ut på vissa hemsidor Med all respekt för yttrandefriheten och vår offentlighetsprincip, så finns det gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med. Jag vet att jag nu sticker ut hakan, men jag skriver detta eftersom jag gärna vill göra dig medveten om vad det innebär för en djurskyddskontrollant att vara uthängt på Facebook, eller att det startas ett upprop som gör att arbetsbelastningen ökar enormt. Som jag nämnde tidigare, så uppfattar jag att vi jobbar för samma sak. Jag hoppas därför att du också anser att vi behöver lägga vår djurskyddskontrolltid där det mest behövs.

Katthjälpen:
Djurskyddsinspektörer utför ett offentligt arbete som betalas av oss skattebetalare, och borde därmed tålas att granskas. Så vitt jag känner till har vi inte på något sätt varit osakliga med att uppmärksamma visa ärenden i media. Vi har påpekat de juridiska och etiska fel som vi anser att länsstyrelsen begår, utan att på ett  personligt plan trakassera de inblandade tjänstemän. Att folk sedan vill uttrycka sin upprördhet över hur visa ärenden har skötts, vilket naturligtvis ska ske utan hot o.d., är tack och lov en frihet i Sverige. Hade man i handläggning av ärendena dels använt sig av åtgärder som har stöd i lagstiftningen och tagit hänsyn till förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så hade i alla fall en del av ärendena kunnat läggas ner ganska omgående, ibland redan efterförsta kontrollen, vilket  ju eftertraktas av Förvaltningslagens § 7. Med hänsyn till att så inte görs kan jag inte annat än konstatera att man VILL fortsätta lägga tid på vissa ärenden, utan att det finns lagstöd till det, istället för att lägga ”djurskyddskontrolltiden där det mest
behövs” så som du anger.

Samtidigt som du anför att det är problematiskt att tjänstemän i sin offentliga yrkesroll blir ifrågasatta och anger att det finns ”gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med” så utsätts vi på Göteborgs Katthjälp och andra som jobbar med hemlösa katter ständigt för länsstyrelsens överproportionerade intresse i vårt arbete. Även för oss finns det gränser för vad vi orkar med vad gäller tjänstemän som missbrukar sin position och bryter mot de förvaltningsrättsliga principer för att få igenom deras egen/länsstyrelsens synpunkter på hur
Sveriges hemlösa katter ska tas omhand. Som Hans Borgvall sa angående TNR kolonin i                , vid en kontroll hemma hos mig: ”Vi är beredda att ta upp detta till högsta domstol.”

På tal om kostnadseffektivitet, är det verkligen där länsstyrelsen ska lägga sina resurser och skattebetalarnas pengar? På en stabil koloni med friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade katter som får mat, skydd och tillsyn medan skyddsjägarna efter era beslut om avlivning skjuter mammor och kattungar och lämnar kvar resten av kattkolonin utan någon som helst hjälp?

Ter Horst:
Tjänstemannarollen
Tolkar jag dig rätt i att du ibland anser att det är visa personliga ställningstagande som ligger bakom yttrande eller beslut? Är så fallet vill jag lugna dig. Mina djurskyddskontrollanter representerar myndigheten och det är den som beslutar. Det vill säga aldrig enstaka personer.

Katthjälpen:
Även om en tjänsteman representerar en myndighet så är denna tjänsteman fortfarande en människa med egna åsikter. Hur gärna man än vill så går det nog aldrig att koppla bort ens egna åsikter helt och hållet. Vad gäller handläggning av ärenden om TNR kolonier eller skygga/förvildade katter är det dock mer än uppenbart att dessa mer än på ett normalt sätt, präglas av visa inspektörers personliga åsikter om TNR och skygga katter. Det är absolut så att vissa inspektörer har en mycket negativt inställning till TNR och rehabilitering av skygga
katter och denna inställning resulterar i att dem inte kan handlägga ärendena på ett opartiskt sätt. Bara det faktum att Åsa Rydén, som är stor motståndare till TNR metoden och rehabilitering av skygga katter, är den som har varit föredragande för länsstyrelsens kattpolicy talar sitt tydliga språk. Det är inte  myndighetsapparaten som beslutar, det är de tjänstemän som förestår myndigheten som tar besluten.

Som nämns tidigare så händer det jämt att vissa inspektörer ställer krav utan att det finns stöd i lagstiftning. Bara det faktum att detta sker visar att man inte handlägger ärendena på ett oberoende sätt men att man istället vill driva igenom sina egna åsikter och hittar på krav utan lagstöd.

Vidare så har Åsa Rydén vid minst ett tillfälle i hennes yrkesroll uttalat sig mycket nedlåtande om mig och TNR metoden, se mail i bilaga nr. 2, länk till blogginlägg. Då jag har kontakt med några styrelsemedlemmar hos Göteborgs Djurskyddsförening så vet jag även att hon som styrelsemedlem i denna förening med jämna mellanrum spyr sin galla över mig och TNR metoden. Hon mailar dessutom runt information som kommer till hennes kännedom genom hennes anställning som djurskyddskontrollant, till styrelsemedlemmarna. Se bilaga 13, länk till blogginlägg. (Mailet innehåller en del osanningar.)

I ett av våra ärenden så antecknar hon lögn efter lögn i ärendet (se bilaga 8, länk till blogginlägg), som ju förblir oemotsagda och då framstår som sanningen då man som part i princip inte vet vad som antecknas om man inte begär att få ta del av anteckningarna.

Jag tycker att du som är ansvarig för verksamheten och för hur personalen utför sina uppdrag borde fundera på om vissa av kontrollanterna verkligen har den kunskap och attityd som behövs för att kunna jobba som tjänsteman, vilket är ett arbete som kräver stort ansvarstagande.

Ter Horst:
Sammanvägd bedömning
Kastrering är en viktig del av lösning, att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Den behöver enligt djurskyddslagen dessutom kompletteras med andra åtgärder. Sjuka djur ska alltid erbjudas vård och behandling. Jag hoppas att du och jag är överens i att när detta av olika anledningar inte är möjligt då återstår tyvärr enbart avlivning.

Katthjälpen:
Det är underförstått att sjuka djur alltid ska erbjudas vård och behandling. Länsstyrelsen verkar dock själv inte anse det vara fallet när det gäller minkar eller katter som ramlar ner från femte våningen och där ägarna inte har för avsikt att ordna veterinärvård. Alla våra TNR katter som behöver vård får det. Då förvildade katter är svåra att hantera är det inte sällan så att sjuka eller skadade förvildade katter avlivas då långvarig veterinärbehandling av dessa katter inte är förenbart med en god djurvälfärd. Dock är det oftast just när kolonierna är okontrollerade (dvs okastrerade och icke-vaccinerade) att det finns katter som är svårt sjuka
eller skadade och där avlivning är det enda alternativet. Som många studier har visat så har katter som lever i kontrollerade TNR kolonier en lika bra hälsa som ”vanliga” katter och lever de lika länge, i motsats till katterna som lever i okontrollerade kolonier.

Du skriver att kastrering är en viktig del av lösningen att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Jag utgår ifrån att du då inte enbart menar kastrering av katter som har en ägare men även kastrering av just de förvildade katterna som finns idag.

Mvh,
Miranda Oude Tanke
Göteborgs Katthjälp

Förfalskning och jäv

Åsa Rydén anmäler, tar emot och handlägger trots att hon är jävig, ett ärende  om skygga katter. Dessutom så lämnar hon falska uppgifter om vem som skulle vara anmälaren.

Marianne, som egentligen heter något annat, är styrelsemedlem hos Göteborgs Djurskyddsförening. Hon är februari 2010 jourhem åt några skygga katter som hade fångats in i Hisings-Backa. Djurskyddsinspektör Åsa Rydén är också styrelsemedlem i samma förening och anser att katterna ska avlivas då de är skygga.

Den 21 februari 2010, vilket är en söndag, tar Åsa Ryden emot en anmälan. Anmälan skulle ha gjorts av Göteborgs Djurskyddsföreningen hos den s.k. "Djurskyddstelefonen".

I anmälan nämns följande: ”Förvildade katter som infångats och förvaras inomhus. Katterna ska enligt uppgift från personalen på djurhemmet vara apatiska och må dåligt. Katterna har en tid hållits på djurskyddsföreningens djurhem men Marianne har nu flyttat dem hem till sig efter kastration.”

Den 26 februari, den 2 mars och den 5 mars 2010 gör Åsa Rydén, i egenskap av djurskyddsinspektör, olika försök till inspektion hemma hos Marianne: ”Försök att hitta adressen men misslyckat”, ”Fått bättre vägbeskrivning och gjort ett nytt försök till kontroll. Ingen var dock hemma. Ingen lapp lämnad. ” och ”nytt försök till oanmäld inspektion men ingen öppnade.” antecknas det i tjänsteanteckningarna.

Den 8 mars 2010 ringer Åsa Rydén till Marianne och antecknar hon följande: ”Ringt upp Marianne som undrar om det är sådant här vi lägger tid på. I så fall tycker hon det inte är konstigt att vi upplever att vi har mycket att göra. Meddelar att det tidigt klargjorts i mejl till styrelsen att dessa katter skulle komma att följas upp som varande ett djurskyddsärende anmält av djurskyddsföreningen.
På förfrågan om hur katterna nu beter sig meddelar hon att hankatten kommer fram och lägger sig bredvid henne då hon sitter där nere och läser. Honkatten tog längre tid på sig och lägger sig inte intill men går omkring i rummet. Båda äter nu ur handen men är rädda för ljud som hörs inomhus då de inte är vana vid denna typ av ljud från sin uppväxt utomhus.

De katter som försvunnit från Kullbäckstorp [Göteborgs Djurskyddsförenings djurhem] uppger hon sig inte veta var de är eller vem som har tagit de därifrån.”

Mariann ringer den 24 mars till verksamhetschef Hans Borgvall. Borgvall skriver i anteckningarna att ”Marianne anser att Åsa använt Länsstyrelsen när hon inte kommit åt henne i styrelsen för Djurskyddsföreningen. Detta är en form av maktmissbruk och Åsa är jävig i frågan. Marianne har inte varit överens med styrelsen i flera frågor, därav anmälan på katterna. Enligt Marianne finns det ingen anmälan från föreningen. Marianne är mycket emot ett besök från Länsstyrelsens. Enligt Marianne har djurskyddsföreningen möjlighet att följa upp katterna hos henne.

Jag förklarade för henne att vi bara vill göra en kontroll för att se hur katterna mår.

Marianne ringer efter ett tag upp och meddelar att hon pratat med Pelle Bratell, ordförande i Göteborgs Djurskyddsförening. Enligt honom har inte föreningen gjort någon anmälan.”

Inte förrän Marianne påpekar att Åsa Rydén är jävig i frågan och missbrukar sin anställning hos Länsstyrelsen kopplas hon bort från ärendet.

Den 31 mars 2010 gör Länsstyrelsen en inspektion hemma hos Marianne. Närvarande är Marianne  och hennes man samt Tina Persson och Ingrid Rigstedt från Länsstyrelsen.”Kontrollen har utförts som ett led i Länsstyrelsens roll som regional kontrollmyndighet enligt § 24 djurskyddslagen.”  (I denna paragraf nämns bland annat att den myndighet som utövar offentlig kontroll ska ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.)

Ingrid Rigstedt skriver i kontrollrapporten:

”De två katterna, en svart hona på ca sju månader och en grårandig hane på ca ett år, hölls i separat utrymme i villan. Utrymmet var relativt stort och försett med flera stora fönster. Katterna hade tillgång till flera gömställen samt sysselsättning i form av leksaker.

Enligt uppgift hade både katterna tillsammans med ytterligare ett antal katter fångats in med fälla i Hisings-Backa. Därefter satt de ett tag på Göteborgs Djurskyddsförening i Mölnlycke innan de kom till Marianne i mitten av februari. Katterna är med all sannolikhet födda utomhus men har haft kontakt med människor när de regelbundet blivit matade ute.

Vid kontrollen satt båda katterna i varsitt gömställe. Honan var mycket reserverad och verkade uppenbart obekväm i situationen. Hankatten nosade på fingret och visade mer nyfikenhet.
/…/
Eftersom det var svårt att bedöma vid kontrollen hur pass tama och trygga katterna är bestämdes att dokumentation skulle skickas till Länsstyrelsen. Bilder inkom till Länsstyrelsen 2010-04-09. Bilderna visade när katterna rörde sig i utrymmet i närheten av Marianne och även lekte med leksaker.

Länsstyrelsens bedömning
Vid kontroll av er katthållning noterades att båda katterna var reserverade och inte ville bli klappade eller rörda vid. Med de inskickade bilderna som underlag gör dock länsstyrelsen bedömningen att katterna känner sig trygga att både leka och vila i utrymmet de hålls även när människor är i närheten.

För att katterna ska må bra krävs dock ännu mer jobb för att få den trygga även vid okända människor och vid olika miljöer.

Länsstyrelsen anser att förvildade katter som fötts upp ute utan nära mänsklig kontakt i normala fall inte ska fångas in och tas in för tillvänjning. Bakgrunden till detta är den stora stress som katterna utsätts för vid infångandet och vid den efterföljande förvaringen. ”

Ärende med anknytning till djurskyddsinspektör sopas under mattan

Diarienummer 282-15164-2009

2009/09/08 (lägg märke på datumet)

Anmälan från                                     inkommer till Länsstyrelsen om Fågelcentralen i Kungälv. Hans Borgvall tar emot anmälan:

”Anläggningen missköts. Personalen saknar kunskaper om fåglar och de blir felbehandlade. /…/  Inga träckprov tas på fåglarna. Många fåglar avlivas på fel grunder.”

2009/06/12
Robert ter Horst, verksamhetschef för Länsstyrelsen i Västra Götalands djurskyddsavdelning mailar till Anders Fagrell, länsjurist:

”Vi har fått in synpunkter på hur fågelcentralen sköts. Åsa Rydéns man jobbar med detta och även Åsa är inblandad. Hans [Borgvall] vill självklart inte ta i detta. Åsa är informerad om anmälan. Han föreslår att en länsveterinär åker ut och tittar/kontrollerar. Vad tycker du?

Vi kan förstås även be ett annat län att göra kontrollen, men frågan är om vi behöver gå så långt.”

Länsjuristen rekommenderar att lämna ärendet till ett annat län. Robert ter Horst mailar sedan Dag Hultefors från Länsstyrelsen i Halland. Hultefors ber ett antal gånger om information angående anmälan och verksamheten. Den 3 juli 2009 mailar han Ter Horst igen:

"Bollen är tydligen tillbaka hos dig. Det kanske inte bara är jag som börjar tröttna på det här ärendet och all tid det tagit utan att vi kommit någonstans!?  Vi måste givetvis, om vi ska ta hand om ärendet, ha en inkommen anmälan att utgå ifrån.  Om vi inte kan få de uppgifter jag nu frågat efter ett antal gånger, senast i mailet idag till Ingrid Rigstedt, kan vi inte ta över ärendet.”

Mellan den 3 juli 2009 och den 17 december 2010 finns inga handlingar upprättade i ärendet.

2010-12-17
Tjänsteanteckning av Robert ter Horst, verksamhetschef:

”Efter samråd med djurskyddskontrollanter har jag fattat beslut att inte följa upp denna anmälan.”

 

Judith har en bristfri katthållning men får inte ta hand om hemlösa katter

En privatperson, som vi här kallar Judith, som i egen regi hjälper hemlösa katter får påhälsning av länsstyrelsen i form av ”en kontroll av verksamheten enligt § 16 DL” (tillstånd för hållande och omplacering av katter). Judith berättar att alla hemlösa katter hon omhändertar får den veterinärvård de behöver och att alla kastreras, vaccineras och id-märks innan de omplaceras. Hon betalar allt själv. Några av katterna hon har omplacerat har varit skygga.

Länsstyrelsen, i form av djurskyddsinspektörerna Ingrid Rigstedt och Tina Persson, upptäcker vid kontrollen inga brister men man vill ha adressuppgifterna till 2 omplacerade katter då ”båda katterna är skygga vilket kan medföra svårigheter att ge katterna den vård de behöver. Länsstyrelsen vill kontrollera katthållningen av dessa katter.” Judith uppmanas att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de nya kattägarna som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter.

Judith mailar en rad frågor till djurskyddsinspektören Tina Persson. Hon undrar bland annat om de kraven som ställs av Länsstyrelsen när man vill ta hand om och omplacera hemlösa katter. Judith skriver bland annat följande:

Hur ställer sig ni på lst till att man hjälper ”missprioriterade katter?
Jag ställer frågan eftersom du (Tina Persson) tyckte att jag skulle prioritera andra katter som skulle få komma till hem. Du var frågande till varför jag ville hjälpa in en äldre hemlös katt som jag har et väntande hem till och du undrade även varför det väntade hemmet ville ta emot en sådan kat om den nu var både äldre och kanske även skygg. Kanske även i behov av veterinärvård.

Du pratade om yngre och även om friskare istället. Ni menade vidare att de skygga, särskilt de äldre, hellre skulle tas in direkt för avlivning. Vid flera tillfällen påpekade du också att en katts livslängd är mycket kort i förhållande till människans och att avlivning därför kan ses på ett annat sätt.

Hon får aldrig något svar på denna och de andra frågorna.  Däremot så får Judith ett annat mail från inspektör Tina Persson: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.” 

Det är på plats att nämna att det dels inte är acceptabelt att Länsstyrelsen kräver att Judith lämnar ut dessa uppgifter, hon har all rätt att inte göra det om hon inte vill. Detta krav kan dessutom aldrig ställas med stöd av djurskyddslagen och vidare så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs.  Med andra ord så missbrukar denna tjänsteman sin funktion, och begår därmed ett brott som kallas för tjänstefel. Det är också märkligt att man i ärenden där folk får djurförbud inte bryr sig om var (de oftast vanvårdade) djur som man uppmanar att djurhållaren ska göra sig av med inom en viss tid har tagit vägen men att man här, hos någon som har en bristfri katthållning hotar med viten för att få ut kontaktuppgifter till de som har adopterat en hemlös och numera kastrerad, vaccinerad och id-märkt katt.

Ägarna till en av de av Tina Perssons jagade katter skickar Länsstyrelsen ett veterinärintyg som intygar att kattens hälsostatus är utan anmärkning.  Tina Persson nöjer sig inte med veterinärintyget utan uppmanar den nuvarande ägaren att inkomma med adressuppgifter så att hon kan göra en inspektion. Hon informerar ägaren om att man ”som kontrollmyndighet arbetar efter portalparagrafen i djurskyddslagstiftningen som innebär att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vi tror och hoppas att ni delar denna uppfattning.”

En månad senare åker Länsstyrelsen, i form av Tina Persson och Hans Borgvall, på nytt hem till Judith för en ”uppföljande kontroll” trots att inga brister hade konstateras vid den tidigare kontrollen. Denna kontroll och tillhörande arbete fick Judith betala för. Timtaxan är idag 520 kronor. I kontrollrapporten antecknas att det ”vid besöket fanns 4 omhändertagna katter.” Inte heller denna gång hittades det brister som skulle bryta mot djurskyddslagen.

Hans Borgvall antecknar i kontrollrapporten att Judith ”ville fånga in katter i Göteborg för direkt omplacering. Länsstyrelsen sa nej på grund av att det saknas tillstånd enligt § 16 djurskyddslagen.”  Judith har ansökt om tillstånd, som görs hos länsstyrelsen, men har aldrig beviljats det, trots att hon har en bristfri katthållning.

Djurskyddsinspektör Åsa Rydén tar sig tillfället att maila runt information om Judith, som har kommit henne till kännedom genom hennes yrkesroll, till styrelsemedlemmarna hos Göteborgs Djurskyddsförening, där även Åsa är styrelsemedlem. Både Åsa Rydén och Göteborgs Djurskyddsförening är övertygade om att skygga  katter mår bäst i katthimlen. Åsa skriver i ett mail till styrelsemedlemmarna:  "Jag vill bara meddela att Judith (då jag inte har personnummer kan det ju inte uteslutas att det är någon annan Judith men det är väl inte troligt) sökt tillstånd för infångning och omlacering av förvildade katter. Vid ett hembesök konstaterades att hon bodde i en etta och hade åtminstone en katt hos sig som inte gick att ta i. Hon har varit osedvanligt problematisk att ha att göra med. I väntan på att länsstyrelsens kattpolicy ska färdigställas (förslaget klart) och godkännas av cheferna (inte klart) så har hon inte beviljats tillstånd. Jag har även varit på besök hos en person på Näverlursgatan i V.F som hade 9 katter.Några av dem hade Judith fångat in. De inte var hanterbara trots att den levt i lägenheten i år.Så mitt förslag är att ligg lågt med J tills vi fått klart om vi kan bevilja henne tillstånd. Jag är tacksam om denna information stannar oss emellan."