December 2010 sopade chefen för Veterinär- och djurskyddsenheten Robert ter Horst egenhändig en anmälan mot Fågelcentralen under mattan, se detta blogginläg. Fågelcentralen, som rehabiliterar vilda fåglar drivs av djurskyddsinspektören Åsa Rydéns sambo, även hon själv är aktiv inom verksamheten.
Efter att Robert ter Horst den 8 augusti via e-post 2011 blev ifrågasatt om varför anmälan inte hade blivit utredd så svarade han efter en påminnelse att ”Fågelcentralens anmälan har följts upp dock senare”. Detta är dock en sanning med modifikation. Anmälan har aldrig följts upp. Den ligger fortfarande under mattan. Dock genomförde länsstyrelsen, 3 dagar efter att Robert ter Horst fick mailet om varför anmälan inte hade blivit utredd, den 11 augusti en s.k. ”rutinkontroll”.
I kontrollrapporten beskrivs det att man på Fågelcentralen bedriver ”rehabilitering av skadade och sjuka fåglar. Fåglarna släpptes efter tillfrisknandet tillbaka i det fria.”
Det är intressant att nämna att länsstyrelsen, med just djurskyddsinspektören och viltrehabiliterare Åsa Rydén i spetsen, är stor motståndare till Trap Neuter Return (TNR) metoden, som Göteborgs Katthjälp och andra jobbar med när det gäller förvildade katter. TNR utgår från samma principer som viltrehabilitering. Man fångar in djur som inte är vana att vistas inomhus och nära inpå människor, behandlar dem för sina skador alt. kastrerar dem, ger dem möjlighet att återhämta sig och släpper sedan ut dem igen. Katterna får sedan dagligen mat, skydd och tillsyn. Fåglarna får för det mesta, av begripliga skäl, klara sig på egen hand.
TNR katter körs omgående till veterinär, där de sövs för att bli kastrerade, undersökta och få vård för ev. åkommor. I djurskyddslagen kräver man av självklara skäl att det ska vara just en veterinär som ska anlitas när det gäller behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur. I länsstyrelsens kontrollrapport från inspektionen på Fågelcentralen noteras det dock att ”skador som exempelvis brutna ben eller vingar behandlade personalen själva.”
TNR metoden blir av länsstyrelsen ofta kritiserad att medföra oacceptabelt lidande. Man menar att den stressen som katten utsätts för vid infångandet och konvalescens (1 dag för hankatter, 4 dagar för honkatter) är för stor för att det skulle vara acceptabelt ur djurskyddssynpunkt och att avlivning skulle vara ett humanare alternativ.
Samtidigt så berättar Fågelcentralens inspektionsrapport om att det ”i det ena av de andra rummen fanns ungefär 20 burar. På varje bur stod det vilken fågelart den innehöll och när fågeln kommit. Fågelburarna varierade i storlek beroende på art och behov, samt på hur skadan såg ut och därmed hur stort utrymme fågeln kunde ha för att minimera risken för skador. Det fanns foder, vatten och miljöberikningar i burarna, allt beroende på art och vad fågeln klarade av med tanke på skadan. Vid behov fanns även möjlighet att använda mörka och isolerade burar, exempelvis vid mycket stressade fåglar eller fåglar med hjärnskador.”
Viltrehabilitering är en hedersvärd verksamhet. Men med hänsyn till vad länsstyrelsen anser om stress hos förvildade katter så måste man ändå tycka att den stressen som fåglarna utsätts för av flera anledningar är mycket större. Dels så har förvildade katter oftast en viss kontakt med människor då de ofta blir matade, de är lite mer bekanta med företeelsen människan än t ex rovfåglar. Dels så har katterna, jämfört skadade eller sjuka fåglar, överlag en mycket bättre hälsostatus när de fångas in varav deras kropp är bättre lämpad att hantera stress. Inte minst så hölls de flesta fåglar inne för rehabilitering mycket längre än 4 dagar vilket ytterligare intensifierar stressen de utsätts för. De blir för det mesta behandlade för sina åkommor utan att de blir sövda och behöver oftast hanteras upprepade gånger, i motsats till katten, som blir sövd och kastrerad för att sedan vakna upp i konvalescensburen där den inte kommer att hanteras något mer. Med andra ord så är rehabilitering av skadade fåglar mycket mer påfrestande för dessa djur än vad TNR metoden är för förvildade katter.
Samtidigt som länsstyrelsen har stora problem med TNR och gång på gång försöker hitta ”brister” i vår verksamhet så antecknar man att man ”uppfattade Fågelcentralen som ett mycket välskött och trevligt ställe. Personalen hade god insikt i de olika fågelarternas behov med avseende på både art och skada/sjukdom.”
Visst är det märkligt att två verksamheter som jobbar på nästan exakt samma sätt får så olika bedömningar? Göteborgs Katthjälps verksamhet har varit bristfri i alla år men lämnas inte i fred. Fågelcentralen bryter uppenbart mot djurskyddslagen när det gäller att inte låta undersöka och behandla fåglarna av veterinär och det verkar finnas oklarheter i tillstånd för permanent hållning av vilda djur, men här noteras att det inte finns brister som kräver uppföljning utan man noterar att verksamheten är mycket välskött och trveligt. En annan tanke som slår oss jämt är att hur en inspektör som själv håller på med viltrehabilitering kan vara en så stort motståndare till TNR metoden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar