Hur man gör sig av med ett besvärligt ombud.... eller inte.

Länsstyrelsen har återigen gjort ett märkligt "misstag" i just en av våra ärenden.

Göteborgs Katthjälp är ombud för en mindre Trap Neuter Return- koloni där katterna naturligtvis är kastrerade, vaccinerade, id-märkta mm och får mat, skydd och tillsyn. Vi blev ombud när personerna som sköter om kolonin inte längre orkade med länsstyrelsens överproportionerade intresse i kolonin. Trots att länsstyrelsen vid två olika tillfällen på plats konstaterat att katterna var i bra hull, att katterna hölls i en miljö som är anpassat till djurslaget, att katterna ges tillräckligt med foder och vatten, hade skydd mot värme och kyla och att katternas miljö i övrig var utan brister så väljer man ändå att fortsätta handlägga ärendet. Flera anställda roar sig med att skriva skrivelser där man meddelar att man har hittat ”brister”. När dessa sedan bemöts med ett yttrande från oss så har dock dessa ”brister” försvunnit i följande skrivelse för att bli ersatta med nya ”brister”.

Länsstyrelsen skickar i mars 2011 ett brev till föreståndaren för kolonin, med en kopia till oss som ombud, där man bland annat kräver att katterna ska vara hanterbara och att man annars kommer att ta åtgärder genom ett föreläggande. Naturligtvis är det ett fullständigt vansinnigt krav att katterna ska vara hanterbara. Hade det varit ”olagligt” att en förvildad katt är ohanterbar så ska det väl även föreläggas att de vilda djuren i våra djurparker, minkarna på minkfarmarna och de vilda djuren som hölls i fångenskap pga pågående rehabilitering ska vara hanterbara. Och vad skulle då konsekvensen vara av att detta krav av djurhållaren inte kan ”åtgärdas”? Att länsstyrelsen låter avliva dessa djur och åtalsanmäler djurhållarna för ”brottet” att ha ohanterbara djur?

Trots att länsstyrelsen vid 2 inspektioner inte har kunnat hitta brister som har direkt stöd i lagstiftning (se vår yttrande i ärendet som går att ladda ner här, för övrig innehåller det bland annat intressant läsning för den som vill veta mer om kattens förmåga att anpassa sig till kyla) så har länsstyrelsen beslutat att göra ett föreläggande. Nu är redan det faktum att ett föreläggande görs medan inga brister har kunnat styrkas med lagstöd ganska anmärkningsvärt. Men det blir ännu konstigare. Vi som ombud har inte fått ta del av föreläggandet som beslutades den 14 oktober 2011 och som skickades ut till kolonins föreståndare i slutet av oktober.

När vi mailar djurskyddsinspektör Ylva Wilck på länsstyrelsen med frågan om varför vi inte har fått ta del av föreläggandet och därmed ju inte heller kan överklaga det så svarar hon att ”Länsstyrelsen saknar fullmakt avseende att du är ombud”.

Trots att kolonins föreståndare den 17 juni via e-mail meddelar länsstyrelsen att Göteborgs Katthjälp ska vara ombud i ärendet, att länsstyrelsen sen själv i skrivelserna till föreståndaren och oss betecknar oss som ombud och att vi undertecknar våra skrivelser i ärendet som ombud för koloniföreståndaren så har man nu helt plötsligt bestämt att vi inte längre är ombud. Enligt djurskyddsinspektör Ylva Wilck är det juristerna på länsstyrelsen som har bestämt detta. Hon kan dock inte förklara varför. Hon kan inte heller förklara varför detta beslut inte har kommunicerats med oss eller koloniföreståndaren. Det kan vi dock förklara:

Det är helt uppenbart att länsstyrelsen med flit har underlåtit att delge oss att man anser att vi inte längre skulle vara ombud (av vilken anledning det nu må vara). Länsstyrelsen har velat låta föreläggandet vinna "laga kraft" vilket det görs om det inte överklagas. Koloniföreståndaren har varit tydlig med att hon inte mäktar med att bemöta länsstyrelsen, vilket även antecknas i föreläggandet. Det är ju alltid värt ett försök, om man på ett legalt sätt inte lyckas med att tvinga igenom sina personliga åsikter, att då låta ombudet "gå upp i rök".

När vi återigen skickar ett mail till Ylva Wilck där vi vill veta vilka juristerna är som har kommit på idén om att vi ej längre är ombud samt varför vi ej har blivit informerade om detta så fick vi som svar att ”Länsstyrelsen anser dig vara ombud”. 

Från att ha varit ombud så blev vi i det tysta avpolletterade som ombud för att sedan, efter att vi själva upptäckte avpolletteringen, ånyo bli installerade som ombud.

Föreläggandets överklagningstid har nu förlängts. Så kan det gå.

Från att vara ombud till att inte vara ombud till att var ombud igen, över natten dessutom.

En kvart miljon kronor i bidrag till den ena, en domstolsprocess till den andra

Försöker du minska antalet övergivna och förvildade katter så dras du av länsstyrelsen inför domstolen, föder du upp djur i fångenskap för att sedan med flit överge de i skogen så får du av samma länsstyrelse en kvart miljon kronor.
 
Viltuppfödning är en verksamhet där djur föds upp i fångenskap för att sedan släppa ut de som ”jaktbart vilt”. De flesta fåglar som föds upp inom viltuppfödning i Sverige importeras som befruktade ägg. Enligt Naturvårdsverkets rapport ”Spridning av främmande populationer i Sverige” från 2005 så utgörs majoriteten av de drygt 434 200 ägg som importerats de senaste fem åren av rapphöna (128 350 ägg), och därefter gräsand (126 270 ägg) och fasan (122 300 ägg).

De importerade äggen kläcks och föds upp i hägn och sätts ut för jakt på den egna jaktmarken eller säljs för utsättning på annan plats. Enligt rapporten som nämns ovan så saknas uppgift om hur stora fågelutsättningar som årligen görs – samt var dessa görs – men det skulle sannolikt handla om hundratusentals individer. Statens Veterinärmedicinska Anstalten uppskattar i en redovisning av ett regeringsuppdrag från 2005 antalet till cirka 500 000 fåglar per år.

Jägarnas Riksförbund definierar viltuppfödning enligt följande: ”att på artificiell väg i fångenskap föda upp vilt som sedan, med oviss framgång, ska utsättas i viltfattiga marker.”
Vilda djur som hålls i fångenskap omfattas av samma djurskyddslag som våra hundar, katter, kor och grisar. Det är ett brott mot djurskyddslagen och ett brott mot brottsbalken (djurplågeri) att överge djur som har föds upp i fångenskap.  Med andra ord så borde uppfödning av fåglar i fångenskap för att sedan överge dessa i skogen med syfte att fungera som måltavlor till jägarna, och där de får klara sig på egen hand, utan någon som helst tillsyn m.m., vara ett klart brott mot djurskyddslagen. Ändå är en sådan verksamhet fullt lagligt i Sverige.

Det är länsstyrelsen som utfärdar tillstånd för viltuppfödning. Även i Västra Götaland finns det ett antal viltuppfödningar. Samtidigt som tillstånd ges för viltuppfödning så anser länsstyrelsen att Trap Neuter Return metoden för förvildade katter är en olaglig metod, trots att katterna får tillsyn, mat och skydd under hela deras liv. Dessutom så är metoden ingen verksamhet som görs av ekonomist intresse, metoden bedrivs för att kunna hantera, stabilisera och minska det stora antalet förvildade katter som finns i Sverige.

Samtidigt som länsstyrelsen jagar en organisation som hjälper förvildade katter genom TNR metoden inför domstolen så ger samma länsstyrelse den som startar en viltuppfödning en kvart miljon kronor i startstöd. Med andra ord, försöker du minska antalet övergivna och förvildade katter (vilket faktiskt är länsstyrelsens ansvar) så dras du inför domstolen, föder du upp djur i fångenskap för att sedan med flit överge de i skogen så får du en kvart miljon kronor.

Om hur vi ska ha det i Sverige, enligt chefen på länsstyrelsen

“Det finns ett antal personer som anser att ett kattliv är värt att behålla oavsett förhållandena. Så kan vi inte ha det i Sverige!”, utbrast Robert ter Horst, chef på veterinär- och djurskyddsenheten hos länsstyrelsen i Västra Götaland, i inslaget på Västnytt. Det han talade om var att Göteborgs Katthjälp, i samarbete med Poseidon, ska starta ett Trap Neuter Return (TNR) projekt i Backa Röd, för att äntligen kunna hjälpa de många förvildade katter som finns därute, på ett humant och långsiktigt sätt.

Ter Horst fortsätter i inslaget envist att jämföra okontrollerade kolonier bestående av okastrerade förvildade katter, som har funnits i Backa Röd i tiotals år, med TNR-kolonier. Mannen som har ansvaret för djurskyddet i hela Västra Götaland vägrar att ta till sig att Trap Neuter Return används världen runt och att det i många studier har visats att metoden markant förbättrar kattens hälsa genom att de blir kastrerade, vaccinerade och får mat och skydd. Ingen vill att det ska finnas hemlösa katter, men de finns, tusentals av dem. TNR är en metod som i första hand stabiliserar antalet förvildade katter i en koloni och samtidigt höjer katternas livskvalitet.

Enligt länsstyrelsens ”kattpolicy” ska ”katter som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade avlivas redan på plats.” Det länsstyrelsen åstadkommer med denna kattpolicy är att man ständigt fattar beslut om avlivning av en del hemlösa (friska) katter på plats. Bortsett från det faktum att man riskerar att döda någons husdjur, lämnas de kvarvarande katterna med större resurser, dock i samma okontrollerade omständigheter som innan avlivningen.

Är det så du menar att vi ska ha det i Sverige, Robert?

Vad ter Horst menar med att ett antal personer anser att ett kattliv är värt att behålla oavsett förhållandena kan man undra. Menar han att länsstyrelsen anser att ett kattliv är mindre värt än till exempel ett hundliv eller ett hästliv och att man därmed inte ska lägga några resurser på för att hjälpa dem? Hur mäter man på länsstyrelsen värdet på ett liv? I pengar? Antagligen. Djur som, i motsats till de flesta katter, har ett ekonomiskt värde är enligt länsstyrelsen nämligen ”värda” att behålla oavsett förhållanden och utan att dåliga förhållanden behövs åtgärdas.

När Djurrättsalliansen nyligen återigen dokumenterade missförhållandena inom minkuppfödningen upptäckte och dokumenterade man även på T Kihlbom AB:s farm i Svenljunga, Västra Götaland, minkar med stora skador, minkar som lever i sin egen avföring och döda minkar. Men länsstyrelsen menar att farmen är välskött.
– Min uppfattning överlag är att det är en seriös farm och att den är välskött, säger Anna Rönnow, djurskyddskontrollant vid länsstyrelsen i Västra Götaland. Att det finns skadade djur på farmen kommenterar hon med följande:
– Jag kan inte svara på vad det beror på, men på sådana här stora farmer med 100 000-tals djur är sannolikheten stor att några blir sjuka och bitna, det händer alltid bland alla djurslag.

Länsstyrelsen har inte krävt att uppfödaren skulle ta åtgärder vad gäller de skadade minkarna. Man menar att farmen ”är seriös och välskött”. När Göteborgs Fria Tidning granskar länsstyrelsens handlingar syns dock att länsstyrelsen själva upptäckt brister, t ex att djur var skadade. Enligt Rönnow finns det dock ”ingen anledning att vidta åtgärder.”

Varför anser länsstyrelsen att dessa skadade minkar är ”värda att behålla”, oavsett de dåliga förhållanden de lever i? Varför behöver uppfödaren inte se till att de skadade minkarna får veterinärvård? Svaret är enkelt, minkarna har ett ekonomiskt värde. De ses som produktionsenheter där det inte är så noga med att varje ”enhet” sköts enligt djurskyddslagen. Skulle lagen följas så kostar det pengar och då minskar det ekonomiska värdet av ”enheten”.

Länsstyrelsen har låtit oss på Göteborgs Katthjälp veta att man har för avsikt att göra ett föreläggande (ett beslut som är tvingande) om åtgärdande av “brister” inom en av våra TNR kolonier med förvildade katter. Bristerna skulle vara att katterna inte går att hantera och att deras isolerade kattkojor inte duger, det ska byggas en byggnad i full takhöjd. Vid de två inspektionstillfällena har man dock kunnat konstatera att katterna är i gott hull, och att de har tillgång till mat, vatten och skydd. Man har inte haft några anmärkningar på katternas miljö.

Trots att det inte finns några krav i lagstiftningen som säger att djur ska vara hanterbara och att kattkojor ska ha full takhöjd så väljer länsstyrelsen att fortsätta jaga en koloni med friska katter som inte förökar sig, och som dagligen får mat, skydd och tillsyn. Samtidigt ska minkarna i hela sitt korta eländiga liv sitta i en liten trådbur med ett uppbitet huvud utan att man anser att det är något konstigt med det. Farmen är ju ”seriös och välskött”.

Är det så du menar att vi ska ha det i Sverige, Robert?

Gemensam skrivelse angående Länsstyrelsen i Västra Götalands policy om hantering av skygga och förvildade katter

Länsstyrelsen i Västra Götaland har i ett meddelande från den 8 augusti 2011 (Dnr 21482-2011) gällande två skilda ärenden där bland annat små kattungar på ca 7 veckor har avlivats på plats av en skyddsjägare (Dnr 15341-2011 och 17678-2011), gjort ett antal uttalanden som många anser är oroväckande.  Följande verksamheter har undertecknat skrivelsen som har skickats till länsstyrelsen och som kan laddas ner här.

Stockholms Kattkastreringsgrupp
Ronnebys Hittekatter
Örebro Katthem
Föreningen Kattstallet, Stockholm
Evas Katthem, Skara
Föreningen Akutgruppen, Stockholm
Djurskyddet Karlstad
Djurhemmet Tigerharen
Göteborgs Katthjälp
Livbojen i Eskilstuna
Djurens Jurister
Kattjouren i Malmö
Södertälje Katthem

Hur ett 30 år gammalt ärende plötsligt blir akut

Ur Göteborgs Katthjälps medlemstidning, sommar 2011:

Göteborgs Posten publicerade den 5 juli en liten artikel om att det skulle skjutas katter i Hisings Backa.  I GP:s nätupplaga i samma ämne kommenterar Hans Borgvall att Länsstyrelsen anser att avskjutning är nödvändig då det skulle handla om ”en akut situation”.  Enligt Borgvall så är ambitionen "att så många som möjligt ska omplaceras."

Denna s.k. akuta situation har nu pågått i snart 30 år. I alla dessa år har det funnits hemlösa och förvildade katter i Backa. Kommunen och länsstyrelsen har i alla dessa år hänvisat människor som ville att dessa katter skulle få hjälp till fastighetsägaren Poseidon. Poseidon har i sin tur i alla år använt sig av avlivning av en del av katterna medan resten kunde fortsätta föröka sig. 

Halvvägs in i juni 2011 kommer Göteborgs Katthjälp och Poseidon fram till att man ska prova en annan metod: Trap Neuter Return (TNR). Metoden utgår ifrån att samtliga hemlösa katter i ett visst område fångas in, att de tama omplaceras till goda hem och att de förvildade katterna blir kastrerade och vaccinerade för att sedan bli utsläppta i sin miljö där de dagligen ska få mat, skydd och tillsyn, utan att kunna föröka sig. Metoden är human och långsiktig, är utförligt dokumenterad i vetenskapliga studier och används världen över, även av myndigheter. Samtidigt som man respekterar de förvildade katternas liv så är det även för de kringboende en fördel att ha några katter i området som håller ner antalet möss på ett naturligt sätt.

Trots att Jordbruksverket, som är den centrala myndighet som styr över Länsstyrelsens djurskyddsarbete, har yttrat att metoden är fullt lagligt även i Sverige så har Länsstyrelsen i Västra Götaland inte gjort det till en hemlighet att man är en stor motståndare till metoden. Man är inte bara motståndare på papper, man lägger en hel del tid på att försöka komma åt kontrollerade kolonier med friska, kastrerade och vaccinerade katter som har tillgång mat och skydd. Samtidigt finns det en hel del ärenden där djur far verkligen illa och som får vänta på handläggning, ibland i månader eller t.o.m. år.

Så fort Länsstyrelsen fick reda på att Poseidon skulle börja jobba med TNR har man inom ett dygn lyckats handlägga en anmälan som resulterade i att djurskyddskontrollanten Ylva Wilck, tillsammans med enhetschef Jenny Karlsson fattar ett beslut om avling av två kullar med små kattungar. Detta ska ske genom avskjutning som ska utföras jägaren Johan Algotsson av Skyddsjakt i Väst, som har en stark anknytning till Länsstyrelsen. Ur handlingarna i ärendet framgår att kattmammorna (och alla andra vuxna katter) ska få vara kvar. I beslutet om avlivning nämner Wilck att det ”sedan tidigare är ett känt problem att förvildade katter håller till i detta område” och att ”kattungarna hade infekterade ögon och nosar.” Kattungarna uppges vara 6-7 veckor gamla.

Hur var det nu enligt Borgvall, så många som möjligt ska omplaceras?

När jag ringer jägaren så uppger han att han redan har ”plockat in” kattungarna. För honkatterna som plötsligt går miste om alla sina ungar betyder detta att de kommer att utveckla mjölkstockning, ett mycket smärtsamt tillstånd som kan leda till döden.  

Det som alltså har hänt är att Länsstyrelsen, som ska se till att djurskyddslagen efterlevs och som ska ingripa om inte så sker, tar ett beslut som resulterar i att djur blir utsatta för stort lidande. Länsstyrelsen och även Skyddsjakt i Väst bryter mot djurskyddslagen och gör sig antagligen även skyldiga till djurplågeri då man medvetet utsätter djur för både psykiskt och fysiskt lidande.

Dessutom så lämnar Länsstyrelsen i beslutet ingen annan möjlighet att ”ta hand” om ungarna annat än genom avlivning. Kattungar på 6-7 veckor är fullt socialiseringsbara och kattsnuva är en sjukdom som är enkelt att behandla.

Länsstyrelsens djurskyddsarbete koncentrerar sig återigen på kortsiktiga lösningar genom åtgärder som inte har något vetenskapligt stöd och som rentav utsätter djur för lidande, samtidigt som man aktivt saboterar lagliga, humana och långsiktiga lösningar.  Att man som djurskyddskontrollant, som är ett yrke som betalas av oss skattebetalare, har en egen agenda som resulterar i att man medvetet plågar djur är något som inte bara djurvänner borde vara upprörda över.

Miranda Oude Tanke
Styrelsemedlem Göteborgs Katthjälp

Tillstånd för förvaring och utfodring av katter finns, tillstånd för hållande saknas

Idag kom kontrollrapporten från inspektionen som gjordes den 24 mars 2011 hos Göteborgs Katthjälp. Då man inte har kunnat notera några brister i själva djurhållningen har man kommit fram till följande:

- "Tillstånd för hållande av katt saknas."
Vi har tillstånd för förvaring och utfodring men inte för hållande av katter. Då kraven för både utfodring och förvaring, och hållande är densamma är denna brist av ren formell karaktär.

- "Skydd för fönster saknades delvis i byssjan."
Enligt Föreskrifterna för hållande av hund säger att ”i hund- och kattstallar samt rastgårdar ska fönster, elektriska ledningar, element, belysningsanordningar samt annan inredning som kan utgöra skaderisk och som djuren kan nå, vara försedda med lämpliga skydd eller vara utförda så att skaderisk inte föreligger. ”
Enligt föreskrifternas definitioner anses ett kattstall vara "en byggnad med boxar för katter". I kontrollrapporten antecknas att det ” inte fanns några separata kattboxar" på anläggningen.

Enligt kontrollrapporten kommer "Länsstyrelsen att göra en uppföljande kontroll av ovanstående brister". Man förklarar vidare att man vid denna kontroll kommer att ta en avgift som ska betalas av Göteborgs Katthjälp. Det är alltså meningen att Göteborgs Katthjälp ska betala för en uppföljande kontroll av dels en brist som är av formell karaktär och som därmed inte kan kontrolleras med en inspektion på anläggningen och dels en brist som inte har stöd i lagen (och som, skulle det finnas lagstöd till det, är av ganska oväsentligt betydelse för djurens välmående).

Vidare så anser länsstyrelsen sig i samma kontrollrapport, som gäller "djurhållningen i Göteborgs kommun på                                  " och som utfördes ”med anledning av riktad normalkontroll på djurhållningen”  kunna begära ut uppgifter om TNR kolonier som sköts av privatpersoner:

"Det har kommit till länsstyrelsens kännedom att Göteborgs Katthjälp bedriver/har bedrivit TNR kolonier. Länsstyrelsen har fått vetskap om TNR kolonier på följande platser:                 ,                                        ,                                                       samt vid                                         .

Länsstyrelsen begär härmed in uppgifter från Göteborgs Katthjälp avseende organisationens funktion i ovannämnda kolonier, om det finns ytterligare kolonier som Göteborgs Katthjälp eller dess medlemmar sköter om samt vem som är djurhållare för dessa. Uppgifterna skickas till Veterinär- och djurskyddsenheten, Länsstyrelsen Västra Götalands Län, 403 40 Göteborg, senast den 7 april 2001"

Göteborgs Katthjälp hjälper privatpersoner att kastrera katter som dessa personer sedan tar hand om. Varför Länsstyrelsen i samband med en normalkontroll av ordförandens djurhållning anser sig behöva ha uppgifterna till dessa personer är helt oförståelig och även olaglig. Det finns många djurskyddsföreningar som hjälper privatpersoner med att få katter kastrerade. Så vid vi vet är det inget brott att göra så.

"Göteborgs Katthjälp är involverad i TNR koloni "                      " och har inkommit med en skrivelse i ärendet. Länsstyrelsen  har alltjämt inte fastställd vem som är djurhållare för kolonin.                            uppgav i samband med kontrollen att hon inte anser det vara viktigt vem som är ansvarig djurhållare". 

Naturligtvis har vi aldrig sagt att det inte är viktigt vem som är ansvarig djurhållare. När inspektör Ylva Wilck frågade oss vem som har ägaransvaret för denna koloni så svarade vi att vi inte är den som ska eller vill bedöma det, och att vi hade skickat in en skrivelse med fakta som länsstyrelsen kan ta hänsyn till för att bedöma vem som har djurägaransvaret, OM de nu tyckte det är så viktigt när det gäller en djurhållning där de enbart har kunnat konstatera "brister" som inte har någon stöd i lagstiftningen. Vi har sedan tidigare upplyst länsstyrelsen om att samtliga involverade hjälps åt vad gäller att ta hand om katterna. Huvudsaken är naturligtvis att länsstyrelsen borde ha bättre för sig än att fortsätta handlägga ett ärende som egentligen borde ha avslutats efter första inspektion.