Svenskt djurskydd: skjut eller svälta ihjäl de hemlösa och hungriga

Alla dessa katter har fått ett skott i pannan då de var hemlösa. Klicka på bilden för att förstora den.

Idag rapporterar Göteborgs Posten om att Länsstyrelsen var tvungen att skjuta ihjäl ett tiotal katter på Mölnlycke Torg.

 – Om jag har rätt för mig så hade de sjukdomar och inälvsparasiter. De hade haft det väldigt tuff i den här kylan och utan möjlighet att hitta rätt mat, uppger gruppchef Hans Borgvall. Vidare rekommenderar han att inte mata katter.
 – Det är trakiskt, för det förlänger ofta lidandet, säger han. 

Den 18 november 2011 får Länsstyrelsen in en anmälan av en kvinna vars dotter har försökt engagera sig i katterna som i många år har funnits omkring Mölnlycke Torg och där man vid flera tillfällen har skjutit av en del av katterna. De matas bland annat vid en pizzeria och vid kommunhuset. Hon berättar att hennes dotter har kontaktat Göteborgs Djurskyddsförening (som har sitt djurhem i Mölnlycke) och som hade svarat att ”det var inget för dem”. De råder henne att kontakta Länsstyrelsen istället. Anmälaren undrar i hennes mail vad som kommer att hända med katterna och om de kommer att avlivas. Det får hon inget svar på.

Den 6 december gör djurskyddsinspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt ett kontrollbesök. I beslutet om omhändertagandet från den 22 december (kontrollrapporten saknas bland handlingarna) noterar Yasmina Nyström: ” Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt var på plats den 6 december och kunde då se 5 kattungar och två vuxna individer efter att de har lockats fram med mat. De var mycket skygga och så fort man försökte närma sig dem något sprang de och gömde sig. De var omöjligt att ta sig en närmare titt på dem. Länsstyrelsen upplever dem som mycket skygga och förvildade.” 

I begäran om verkställande av beslut om omhändertagandet, som polisen ska utföra i Länsstyrelsens uppdrag, så ber man naturligtvis polisen att kontakta ”Johan Algotsson, Skyddsjakt i Väst, 0736-839218”. Beslutet om vad som ska ske med katterna, vilket måste tas av Länsstyrelsen, har inte dokumenterats. 

Borgvall rättfärdigar avskjutningen med att katterna hade ”sjukdomar och inälvsparasiter”. I handlingarna nämns det inget om att katterna skulle vara sjuka eller ha parasiter. Man uppger istället att ”det var omöjligt att ta sig en närmare titt på dem.” Med andra ord har ingen bedömning gjorts av katternas hälsotillstånd. Borgvall hittar, som vanligt, på saker. Dessutom så har varken Borgvall eller inspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt den befogenhet som krävs för att kunna bedöma ett djurs hälsotillstånd. Enligt Christina Lindgren på Jordbruksverket är det enbart en veterinär som får bedöma djurets medicinska status. En veterinär har dock aldrig ens varit i närhet av dessa katter. 

Enligt inspektörerna Yasmina Nyström och Ingrid Rigstedt är katterna ”mycket skygga och förvildade”.  I samma skrivelse uppges det att 7 katter hade kunnats locka fram med mat. Bland handlingarna finns ett tiotal bilder som visar att katterna sitter och äter av maten i lugn och ro medan inspektörerna tar bilder på dem. Bilderna visar även att katterna har ett okej hull, trots att de enligt Borgvall skulle ha svårt att få tag på mat. Förvildade eller mycket skygga katter skulle ALDRIG komma fram och äta mat i närheten av helt okända människor, inte ens om de skulle vara hungriga.

Länsstyrelsen har en skriven kattpolicy där man har fastställt att ”katter som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade ska avlivas redan på plats.” 

Dessa katter var varken sjuka eller förvildade.  De var hemlösa och sökte mat och värme. Och för det fick de ett skott i pannan. 

Borgvall anser att hemlösa katter inte ska matas, det förlänger lidandet enligt honom. Det som verkligen förlänger lidandet är att länsstyrelsen genom att ständigt fatta beslut om avlivning av en del hemlösa katter på plats lämnar kvar de resterande katterna med större resurser, dock i samma okontrollerade omständigheter som innan avlivningen. Det är nämligen de verkligen förvildade katterna, de katterna som de aldrig kan locka fram med lite mat och som de aldrig ser, som finns kvar och som fortsätter föröka sig. Tillgången till mat och skydd har tack vare Länsstyrelsens minskning av kattbeståndet förbättrats, vilket i sin tur ger bättre förutsättningar till att deras kattungar klarar sig. 

 "Kattpolicyn" som Länsstyrelsen i Västra Götaland tillämpar sänker kattens status genom att bortse från det faktum att varje individ faktiskt har ett värde i sig samtidigt som den främjar förökningen inom okontrollerade kolonier.

Återstår att vänta på vårens kattungar på Mölnlycke Torg. 

Känner du dig manad att lämna dina synpunkter?
Gruppchef:
Hans.Borgvall@lansstyrelsen.se
Enhetschef:
Robert.ter.Horst@lansstyrelsen.se

Gemensam skrivelse angående Länsstyrelsen i Västra Götalands policy om hantering av skygga och förvildade katter

Länsstyrelsen i Västra Götaland har i ett meddelande från den 8 augusti 2011 (Dnr 21482-2011) gällande två skilda ärenden där bland annat små kattungar på ca 7 veckor har avlivats på plats av en skyddsjägare (Dnr 15341-2011 och 17678-2011), gjort ett antal uttalanden som många anser är oroväckande.  Följande verksamheter har undertecknat skrivelsen som har skickats till länsstyrelsen och som kan laddas ner här.

Stockholms Kattkastreringsgrupp
Ronnebys Hittekatter
Örebro Katthem
Föreningen Kattstallet, Stockholm
Evas Katthem, Skara
Föreningen Akutgruppen, Stockholm
Djurskyddet Karlstad
Djurhemmet Tigerharen
Göteborgs Katthjälp
Livbojen i Eskilstuna
Djurens Jurister
Kattjouren i Malmö
Södertälje Katthem

Skjuta innekatter?

Även om ett beslut i teori kallas för ”beslut om omhändertagande” så innebär det i praktiken för skygga och förvildade katter att de avlivas på plats. Och inte bara dessa katter verkar det som.

I ett ärende där länsstyrelsen har satt upp en annons angående en katthona med 3 ungar (se bild ovan), visas katten på en bild där hon befinner sig i inomhusmiljö och ser ganska lugn ut.  Trots det fattas det i ärendet ett beslut om att honkatten och hennes ungar ska skjutas av Skyddsjakt i Väst. Inte ens när kvinnan som matar katten erbjuder sig att ta hand om katterna kan länsstyrelsen tänka sig ändra sitt beslut.

Det är dessutom ganska missvisande att i annonsen skriva att länsstyrelsen kommer att ”omhänderta” katterna. Synonym för ordet omhänderta är ”ta hand om, ta vård om, vårda, sköta om”. Att omhänderta är inte ett synonym för ”att skjuta ihjäl”. Hade man i annonsen skrivit att katterna skulle skjutas ihjäl så hade  länsstyrelsen garanterat fått en och annan att reagera.

Nytt handläggningsrekord med som resultat ihjälskjutna kattungar

En rekordsnabb handläggning av ett nytt ärende om övergivna katter i Backa. Inom ett dygn lyckas länsstyrelsen att ta emot en anmälan, utreda om katterna är övergivna, efterlysa en eventuell ägare, säkerställa om det även finns kattungar och dräktiga eller digivande honor inblandade innan ett beslut ska tas, ta ett beslut om ”omhändertagande”, skicka en begäran om verkställighet av beslutet till Polisen och avsluta ärendet!  Naturligtvis slutade denna aktion i att kattungarna fick ett skott i pannan av Skyddsjakt i Väst.

Några av kattungar som dödades av Skyddsjakt i Väst, efter länsstyrelsens beslut. Bilden kommer från länsstyrelsens handlingar i ärendet.

Hur ett 30 år gammalt ärende plötsligt blir akut

Ur Göteborgs Katthjälps medlemstidning, sommar 2011:

Göteborgs Posten publicerade den 5 juli en liten artikel om att det skulle skjutas katter i Hisings Backa.  I GP:s nätupplaga i samma ämne kommenterar Hans Borgvall att Länsstyrelsen anser att avskjutning är nödvändig då det skulle handla om ”en akut situation”.  Enligt Borgvall så är ambitionen "att så många som möjligt ska omplaceras."

Denna s.k. akuta situation har nu pågått i snart 30 år. I alla dessa år har det funnits hemlösa och förvildade katter i Backa. Kommunen och länsstyrelsen har i alla dessa år hänvisat människor som ville att dessa katter skulle få hjälp till fastighetsägaren Poseidon. Poseidon har i sin tur i alla år använt sig av avlivning av en del av katterna medan resten kunde fortsätta föröka sig. 

Halvvägs in i juni 2011 kommer Göteborgs Katthjälp och Poseidon fram till att man ska prova en annan metod: Trap Neuter Return (TNR). Metoden utgår ifrån att samtliga hemlösa katter i ett visst område fångas in, att de tama omplaceras till goda hem och att de förvildade katterna blir kastrerade och vaccinerade för att sedan bli utsläppta i sin miljö där de dagligen ska få mat, skydd och tillsyn, utan att kunna föröka sig. Metoden är human och långsiktig, är utförligt dokumenterad i vetenskapliga studier och används världen över, även av myndigheter. Samtidigt som man respekterar de förvildade katternas liv så är det även för de kringboende en fördel att ha några katter i området som håller ner antalet möss på ett naturligt sätt.

Trots att Jordbruksverket, som är den centrala myndighet som styr över Länsstyrelsens djurskyddsarbete, har yttrat att metoden är fullt lagligt även i Sverige så har Länsstyrelsen i Västra Götaland inte gjort det till en hemlighet att man är en stor motståndare till metoden. Man är inte bara motståndare på papper, man lägger en hel del tid på att försöka komma åt kontrollerade kolonier med friska, kastrerade och vaccinerade katter som har tillgång mat och skydd. Samtidigt finns det en hel del ärenden där djur far verkligen illa och som får vänta på handläggning, ibland i månader eller t.o.m. år.

Så fort Länsstyrelsen fick reda på att Poseidon skulle börja jobba med TNR har man inom ett dygn lyckats handlägga en anmälan som resulterade i att djurskyddskontrollanten Ylva Wilck, tillsammans med enhetschef Jenny Karlsson fattar ett beslut om avling av två kullar med små kattungar. Detta ska ske genom avskjutning som ska utföras jägaren Johan Algotsson av Skyddsjakt i Väst, som har en stark anknytning till Länsstyrelsen. Ur handlingarna i ärendet framgår att kattmammorna (och alla andra vuxna katter) ska få vara kvar. I beslutet om avlivning nämner Wilck att det ”sedan tidigare är ett känt problem att förvildade katter håller till i detta område” och att ”kattungarna hade infekterade ögon och nosar.” Kattungarna uppges vara 6-7 veckor gamla.

Hur var det nu enligt Borgvall, så många som möjligt ska omplaceras?

När jag ringer jägaren så uppger han att han redan har ”plockat in” kattungarna. För honkatterna som plötsligt går miste om alla sina ungar betyder detta att de kommer att utveckla mjölkstockning, ett mycket smärtsamt tillstånd som kan leda till döden.  

Det som alltså har hänt är att Länsstyrelsen, som ska se till att djurskyddslagen efterlevs och som ska ingripa om inte så sker, tar ett beslut som resulterar i att djur blir utsatta för stort lidande. Länsstyrelsen och även Skyddsjakt i Väst bryter mot djurskyddslagen och gör sig antagligen även skyldiga till djurplågeri då man medvetet utsätter djur för både psykiskt och fysiskt lidande.

Dessutom så lämnar Länsstyrelsen i beslutet ingen annan möjlighet att ”ta hand” om ungarna annat än genom avlivning. Kattungar på 6-7 veckor är fullt socialiseringsbara och kattsnuva är en sjukdom som är enkelt att behandla.

Länsstyrelsens djurskyddsarbete koncentrerar sig återigen på kortsiktiga lösningar genom åtgärder som inte har något vetenskapligt stöd och som rentav utsätter djur för lidande, samtidigt som man aktivt saboterar lagliga, humana och långsiktiga lösningar.  Att man som djurskyddskontrollant, som är ett yrke som betalas av oss skattebetalare, har en egen agenda som resulterar i att man medvetet plågar djur är något som inte bara djurvänner borde vara upprörda över.

Miranda Oude Tanke
Styrelsemedlem Göteborgs Katthjälp

Hur man skor sig på att skjuta djur med hjälp av Länsstyrelsen

Hans Borgval tar emot en ”anmälan” från Skyddsjakt i Väst som han försöker få att framstå som en anonym anmälan. Senare fattas ett beslut att samtliga katter ska avlivas, av Skyddsjakt i Väst såklart.

Länsstyrelsens åsikt om TNR tvingar de att öka ladugårdskatternas status

Den 20 december bjöd länsstyrelsen i Västra Götaland på en kväll ”i kattens tecken”.

Enligt inbjudan som länsstyrelsen hade skickat ut skulle det bland annat lämnas information om länsstyrelsens djurskyddsarbete ”med en förhoppning om givande diskussioner”. Tyvärr så var länsstyrelsen inte alls speciellt intresserad av några ”givande diskussioner”. Istället avbröts snabbt alla försök från publiken som inte höll med om länsstyrelsens åsikter, som i grova drag utgick från att förvildade katter ska avlivas samt att Trap Neuter Return (TNR) är en dålig metod för att komma tillrätta med det stora antalet förvildade katter det idag finns i Sverige.

Den som inte är särskild upplyst om lagstiftningen kunde efter länsstyrelsens föredrag inte annat än dra slutsatsen att TNR är en olaglig metod, vilket den naturligtvis inte är. Länsstyrelsens Åsa Rydén, stor motståndare till TNR metoden, anförde en del problem som kunde uppstå vid användning av TNR och hänvisade till att Jordbruksverket tidigare har anfört dessa problem i ett yttrande om metoden. De problem som man anser finns vid användning av TNR är i stort sätt samma problem som finns vid hållande av katter som utekatter, något som är helt lagligt.

Yttrandet från Jordbruksverket kom efter en förfrågan från Göteborgs Katthjälp, där man önskade att verket skulle ta ställning till TNR-metoden. Länsstyrelsen “glömde” nämna den mest viktiga punkten i yttrandet, nämligen att verket anser att det inte finns några lagliga hinder att jobba med TNR. Därför är det i princip helt ointressant vaden enskild djurskyddsinspektör eller länsstyrelse tycker så länge de som jobbar med metoden följer lagstiftningen.

Det är rent av olämpligt att en djurskyddsinspektör och en länsstyrelse tar så starkt ställning mot en laglig metod. Länsstyrelser ska handlägga ärenden på ett oberoende sätt vilket betyder att de inte ska styras av förutfattade åsikter. Det blir svårt att tro att deras egna åsikter inte kommer att prägla hanteringen av ärenden med förvildade katter när man känner till deras ”extrema” synpunkter i frågan.
Länsstyrelsen har enligt förvaltningslagen även en serviceskyldighet, vilket innebär att de ”skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde”. Att så inte sker är helt uppenbart då den som gör en anmälan om en hemlös katt och samtidigt nämner att katten är skygg eller förvildad enbart blir informerad om att man kan anlita en jägare som kan skjuta katten. Den som inte vill att katten ska avlivas får ingen information om t ex TNR-metoden.

Efter att presentationen var klar så konfronterades Åsa Rydén av undertecknad med en av deras egna kontrollrapporter gällande en inspektion som gjordes på en bondgård, efter att en anmälan hade kommit in om dålig katthållning. I rapporten nämns att katterna “hölls ute och söker skydd i en ladugård” och att de “fritt får föröka sig”. Länsstyrelsen konstaterar i rapporten att de inte har några “anmärkningar på djurhållningen ur djurskyddssynpunkt”.

Hur i hela världen kan detta sätt att hålla katter vara helt utan anmärkningar medan TNR-metoden samtidigt inte anses uppfylla djurskyddslagens krav? Verksamhetschefen Hans Borgvall menade då att man inte skulle gå in på enskilda ärenden, men tyvärr är detta inget enskilt ärende utan allmän praxis hos länsstyrelsen vad gäller handläggning av ärenden med ladugårdskatter. Ett svar krävdes på frågan. Svaret blev att man jobbade på att katthållarna på landsbygden även skulle få strängare bedömningar av katthållningen i framtiden … Tydligen har länsstyrelsen fram till idag ansett att hållande av ladugårdskatter inte behöver uppfylla djurskyddslagens krav!

Länsstyrelsen anser att TNR sänker kattens status. Att systematiskt, år efter år ignorera ladugårdskatternas rätt att bli behandlade efter djurskyddslagens krav samt att till allmänheten hävda att det bästa för hemlösa och skygga katter är ett skott i pannan, det om något är väl att sänka kattens status!

Länsstyrelsens häxjakt gentemot TNR-metoden har i alla fall som positiv bieffekt att de själva inte längre kan ignorera att även ladugårdskatter ska hållas enligt djurskyddslagens krav och därmed höjs katternas status, i alla fall hos tjänstemän.