“Det finns ett antal personer som anser att ett kattliv är värt att behålla oavsett förhållandena. Så kan vi inte ha det i Sverige!”, utbrast Robert ter Horst, chef på veterinär- och djurskyddsenheten hos länsstyrelsen i Västra Götaland, i inslaget på Västnytt. Det han talade om var att Göteborgs Katthjälp, i samarbete med Poseidon, ska starta ett Trap Neuter Return (TNR) projekt i Backa Röd, för att äntligen kunna hjälpa de många förvildade katter som finns därute, på ett humant och långsiktigt sätt.
Ter Horst fortsätter i inslaget envist att jämföra okontrollerade kolonier bestående av okastrerade förvildade katter, som har funnits i Backa Röd i tiotals år, med TNR-kolonier. Mannen som har ansvaret för djurskyddet i hela Västra Götaland vägrar att ta till sig att Trap Neuter Return används världen runt och att det i många studier har visats att metoden markant förbättrar kattens hälsa genom att de blir kastrerade, vaccinerade och får mat och skydd. Ingen vill att det ska finnas hemlösa katter, men de finns, tusentals av dem. TNR är en metod som i första hand stabiliserar antalet förvildade katter i en koloni och samtidigt höjer katternas livskvalitet.
Enligt länsstyrelsens ”kattpolicy” ska ”katter som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade avlivas redan på plats.” Det länsstyrelsen åstadkommer med denna kattpolicy är att man ständigt fattar beslut om avlivning av en del hemlösa (friska) katter på plats. Bortsett från det faktum att man riskerar att döda någons husdjur, lämnas de kvarvarande katterna med större resurser, dock i samma okontrollerade omständigheter som innan avlivningen.
Är det så du menar att vi ska ha det i Sverige, Robert?
Vad ter Horst menar med att ett antal personer anser att ett kattliv är värt att behålla oavsett förhållandena kan man undra. Menar han att länsstyrelsen anser att ett kattliv är mindre värt än till exempel ett hundliv eller ett hästliv och att man därmed inte ska lägga några resurser på för att hjälpa dem? Hur mäter man på länsstyrelsen värdet på ett liv? I pengar? Antagligen. Djur som, i motsats till de flesta katter, har ett ekonomiskt värde är enligt länsstyrelsen nämligen ”värda” att behålla oavsett förhållanden och utan att dåliga förhållanden behövs åtgärdas.
När Djurrättsalliansen nyligen återigen dokumenterade missförhållandena inom minkuppfödningen upptäckte och dokumenterade man även på T Kihlbom AB:s farm i Svenljunga, Västra Götaland, minkar med stora skador, minkar som lever i sin egen avföring och döda minkar. Men länsstyrelsen menar att farmen är välskött.
– Min uppfattning överlag är att det är en seriös farm och att den är välskött, säger Anna Rönnow, djurskyddskontrollant vid länsstyrelsen i Västra Götaland. Att det finns skadade djur på farmen kommenterar hon med följande:
– Jag kan inte svara på vad det beror på, men på sådana här stora farmer med 100 000-tals djur är sannolikheten stor att några blir sjuka och bitna, det händer alltid bland alla djurslag.
Länsstyrelsen har inte krävt att uppfödaren skulle ta åtgärder vad gäller de skadade minkarna. Man menar att farmen ”är seriös och välskött”. När Göteborgs Fria Tidning granskar länsstyrelsens handlingar syns dock att länsstyrelsen själva upptäckt brister, t ex att djur var skadade. Enligt Rönnow finns det dock ”ingen anledning att vidta åtgärder.”
Varför anser länsstyrelsen att dessa skadade minkar är ”värda att behålla”, oavsett de dåliga förhållanden de lever i? Varför behöver uppfödaren inte se till att de skadade minkarna får veterinärvård? Svaret är enkelt, minkarna har ett ekonomiskt värde. De ses som produktionsenheter där det inte är så noga med att varje ”enhet” sköts enligt djurskyddslagen. Skulle lagen följas så kostar det pengar och då minskar det ekonomiska värdet av ”enheten”.
Länsstyrelsen har låtit oss på Göteborgs Katthjälp veta att man har för avsikt att göra ett föreläggande (ett beslut som är tvingande) om åtgärdande av “brister” inom en av våra TNR kolonier med förvildade katter. Bristerna skulle vara att katterna inte går att hantera och att deras isolerade kattkojor inte duger, det ska byggas en byggnad i full takhöjd. Vid de två inspektionstillfällena har man dock kunnat konstatera att katterna är i gott hull, och att de har tillgång till mat, vatten och skydd. Man har inte haft några anmärkningar på katternas miljö.
Trots att det inte finns några krav i lagstiftningen som säger att djur ska vara hanterbara och att kattkojor ska ha full takhöjd så väljer länsstyrelsen att fortsätta jaga en koloni med friska katter som inte förökar sig, och som dagligen får mat, skydd och tillsyn. Samtidigt ska minkarna i hela sitt korta eländiga liv sitta i en liten trådbur med ett uppbitet huvud utan att man anser att det är något konstigt med det. Farmen är ju ”seriös och välskött”.
Är det så du menar att vi ska ha det i Sverige, Robert?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar